Glöm inte huvudmännens ansvar i kampen mot mobbning
Ett vanligt och allvarligt problem
Organisationen Friends har släppt sin årliga rapport om mobbning. Den visar att många barn fortfarande har en relation till kränkningar och trakasserier. En tiondel av barn i mellanstadiet rapporterar att de blivit mobbade under det senaste året. Går vi in på siffror om upplevd otrygghet och oro skjuter de siffrorna i höjden. Minst en femtedel av alla barn i mellan- och högstadiet har blivit utsatt för kränkningar under det senaste året.
Mobbning är en av de största riskfaktorerna för unga som kan leda till mycket allvarlig psykisk ohälsa, sjukdom och död och kan också vara skäl till hemmasittande, att barnet helt enkelt skolvägrar. Det får katastrofala konsekvenser för den ungas utveckling och förutsättningar senare i livet.
Genomtragiskt samhällsproblem
Om inte barnets individuella lidande biter som argument går det åtminstone att lyfta de betydande samhällsekonomiska kostnaderna.
Friends lyfter att mobbarnas beteende också kommer med betydande riskfaktorer. Mobbare löper bland annat ökade risker för egen psykisk ohälsa, högre förekomst av framtida kriminalitet, missbruk och relationsproblem.
Mobbningen är med andra ord ett genomtragiskt samhällsproblem utan vinnare.
Ekonomisk status, fritidsintressen, utseende och klädstil är bland de vanligaste orsakerna till kränkande beteenden. Fördomar mot diskriminerade grupper förekommer också: rasistisk, sexistisk och homofobisk mobbning förekommer.
Skolan är helt enkelt inte isolerad från resten av samhället. Diskriminering och fördomar är en evig inspirationskälla till mobbning.
I den bästa av världar blir åtgärder mot mobbning till ett betydelsefullt lärtillfälle för mobbarna. När vuxenvärlden finns där, reagerar och gör åtgärder i ett tidigt skede kan skolmiljön tryggas för alla barn.
Uppbrott ofta inte bästa lösningen
Det kräver att lärarna både har tillräckligt med kollegor och nog med tid att skapa förtroendefulla relationer till barnen. Det är något vår skolmarknad visat sig vara dåligt rustad att tillhandahålla. Alltför ofta presenteras lösningen "välj bara en annan skola" som om ett uppbrott i barnens vardag skulle vara den första, bästa lösningen att ta till.
Friends kartläggning gör det tydligt att skolan inte är en plats för trygghet för alla.
Skolans huvudmän har under för lång tid negligerat problemen. Deras ansvar, oavsett om det är en fristående eller kommunal skola, får inte glömmas i debatten.