SD:s vitbok blir allt annat än vit
Varför har alla nazister, fascister och rättshaverister sökt sig just dit?
Publicerad 2021-11-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I onsdags utlovade Jimmie Åkesson en ”vitbok” över partiets historia i SVT:s intervjuprogram 30 minuter. Det gjorde han senast 2014 men sedan dess har det inte blivit så mycket verkstad.
Gissningsvis kan resultatet nu bli något som liknar den tidigare ”nolltoleransen mot rasism”, alltså något som låter bra men som i verkligheten mest blir ett vapen mot interna kritiker.
Att Jimmie Åkesson på allvar skulle släppa kontrollen och låta oberoende forskare få tillgång till allt material och alla viktiga personer från partiets förflutna tror jag när jag ser det.
Ändå är ansatsen från SD att diskutera partiets historia på något sätt glädjande, de erkänner därmed att detta ämne är rimligt att prata om. Frågan om varifrån ett parti kommer är inte ”brunmålning” eller ”smutskastning” utan något som behöver klarläggas. Särskilt när detta parti vill sitta i regeringen.
I 30 minuter försökte Jimmie Åkesson återigen framställa partiets problem som enstaka vilsna individer.
På sätt och vis har Jimmie Åkesson rätt i detta. Alla partier består av enstaka individer. Många inom Socialdemokraterna är arbetare, ett flertal i Centerpartiet har sin bakgrund på landsbygden och i Kristdemokraterna finns många kristna. Det finns flera historiska och politiska förklaringar till detta som det har skrivits spaltkilometer om.
Samma sak gäller rimligen de många enstaka individer som samlats under partibeteckningen Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna bildades 1988 ur efterkrigstidens övervintrade fascistiska och nazistiska rörelser. Bland grundarna fanns personer som SS-Rottenführer Gustaf Ekström och en rad veteraner från den svenska vit makt-miljön.
I det nya partiet smälte äldre grupper som Nordiska rikspartiet, NRP, Nysvenska rörelsen och Bevara Sverige Svenskt, BSS, samman i ett nationalistiskt samlingsparti.
Den första verkliga partiledaren var Anders Klarström, från NRP, och symbolen blev den fascistiska brinnande facklan. När Jimmie Åkesson beslutade sig för att gå med, enligt egen utsago på nyårsafton 1994, förekom fortfarande nazisthälsningar och uniformer i partiet.
Först i och med valet av Mikael Jansson, i mars 1995, började den uppsnyggning av partiets yttre som man fortfarande arbetar med idag.
Men detta betydde inte att samröret med fascister och nazister upphörde.
Enligt Expos vitbok över SD samlades ledande sverigedemokrater och företrädare för Nationalsocialistisk front den 30 november 1997 i Riddarholmskyrkan i Stockholm för att hylla Karl XII.
Under valrörelsen 1998 fick SD ett omfattande ekonomiskt stöd från Jean-Marie Le Pens parti Front National från Frankrike. Le Pen är bland annat dömd förintelseförnekare.
Vid EU-valet 1999 avslöjades att SD varit en del av Euronat, en samling av högerextrema, fascistiska och antijudiska partier.
Året efter blev Jimmie Åkesson partiledare. Men partimedlemmarnas – ska vi säga ”flexibla” – inställning till demokrati och alla människors lika värde fortsatte på ungefär samma sätt.
2008 avslöjades att flera SD-representanter aktivt stött den nazistiska rörelsen med bland annat pengar. Just detta, svängdörrarna mellan SD och nazistgrupper, har sedan blivit en följetong fram till i dag.
2012 proklamerade Jimmie Åkesson nolltoleransen mot rasism inom SD och en rad av hans interna politiska motståndare har sedan dess uteslutits.
Fortfarande i senaste valet avslöjades en grupp tidigare aktiva nazister som kandidater på SD:s vallistor och den senaste SD-tjänstemannen som stängdes av för kopplingar till vit makt-miljön var bara några veckor sedan.
Så exakt vad är det hos Jimmie Åkessons parti som har fått alla dessa nazister, fascister, rättshaverister och konspirationsteoretiker att söka sig just dit?
Och vad har fått dem att stanna kvar?
Alla dessa enstaka individer och enskilda fall.
Det är en vitbok som jag verkligen skulle vilja läsa.
Men den skulle nog få en helt annan färg än vit.
***
Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar klockan 09.00 men du kan ställa dina frågor redan nu
Denna chatt är stängd.
Tack för dagens chatt :-)
Frågan är väl vilken modell som ska användas i vitboksprojektet. John Torpleys modell eller Tore Johnsens bygger ju på försoning i grunden. I detta fall måste det ju innebära att SD vill försonas med sitt förflutna men det innebär ju också förlåtelsehandling. Frågan är till vem? Går det att lägga moraliska aspekter på historien? Med vilken måttstock? Ska dagens måttstock användas hamnar man väl i en anakronistisk och kontextlös betraktelse. En annan viktig fråga är naturligtvis i vilken mån dagens SD ledargarnityr kan och har något ansvar för historien? Vad tror du om detta överhuvudtaget?
Mats UddinJag tror de sneglat på S vitbok om IB-affären till 1995 och märkläggning därefter.
Jag gissar att brytpunkten konkret blir vid Mikael Janssons partiledarskap i mars 1995. Han införde uniformsförbud och såg till att nazisthälsningarna upphörde.
Innan dess: ond historia.
Efter det: ärliga försök att reformera partiet som kröns av Åkessons uppstigning som partiledare.
Sedan tänker de vittvätta hela den moderna historien.
Jag kan ha fel, men min prognos.
Anders Lindberg19 nov 2021Det faktum att Åkesson, Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof organiserade 30 november-marscherna i Lund under flera år på rad kring det senaste sekelskiftet handlade om att återuppliva den svenska s k nationella rörelsens mest långlivade och viktigaste tradition då den just då höll på att tyna bort just i Lund – d v s det handlade om ingenting annat än ett slags hommage till den svenska s k nationella rörelsens historia från ”de fyras gängs” sida.
Kalle AnkaPrecis så var det.
De kallade sig dessutom "Nationaldemokratiska föreningen". Som en oblyg blinkning åt det tidiga 1900-talets protofascistiska ideströmningar.
Anders Lindberg19 nov 2021Det faktum att Åkesson, Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof organiserade 30 november-marscherna i Lund under flera år på rad kring det senaste sekelskiftet handlade om att återuppliva den svenska s k nationella rörelsens mest långlivade och viktigaste tradition då den just då höll på att tyna bort just i Lund – d v s det handlade om ingenting annat än ett slags hommage till den svenska s k nationella rörelsens historia från ”de fyras gängs” sida.
Kalle AnkaPrecis så var det.
De kallade sig dessutom "Nationaldemokratiska föreningen". Som en oblyg blinkning åt det tidiga 1900-talets protofascistiska ideströmningar.
Anders Lindberg19 nov 2021Hej Anders, din fråga i slutet av krönikan är ju inte så svårt att svara på. Är du nazist, fascist eller rättshaverist så söker du dig till det parti så står dig närmast och vilket är det? SD.Precis som att en traditionell gammaldagskommunist antagligen söker sig till V.Eller?
PetetMin gissning är att gammelkommunister nog söker sig till Kommunistiska partiet.
Men annars är du nog något på spåren...
Anders Lindberg19 nov 2021