Dyrare semlor ger mammor ont i magen
Kristersson verkar inte bry sig
Den stora semmeldagen är äntligen här. Köerna brukar ringla långa utanför konditorierna. Men i år är februari fattigare än vanligt. Räntorna har ätit upp alla marginaler och inflationen har krympt plånboken.
Trots det kommer svenska folket käka miljontals semlor, bara idag. Med grädde på näsan och florsocker runt munnen kan vi konstatera, ja det var gott i år också. Det är tradition.
Vet inte hur det känns
Men innan Ulf Kristersson slickar sig om munnen borde han se sig själv i spegeln. Alla svenskar kan inte mumsa i sig någon semla. De har inte råd. Kristersson vet knappast hur det känns att behöva ta av sina besparingar för att köpa mat. Men det vet var femte svensk.
En mamma som står inför valet att antingen köpa semlor eller betala den dyrare hyran kommer att välja det senare. Men hon får ont i magen av de besvikna barnögonen. Det kanske går att improvisera fram en skorpsemla?
Under de senaste åren hade det blivit sport av att göra spexigare och spexigare varianter på semlan, i form av tacos, wraps eller till och med pizza. Inte för att det blir billigare, oftast brukar det vara tvärt om. Företeelsen brukar leda till ett kulturellt skyttekrig mellan semmel-traditionalister och rebelliska semmel-förnyare. Runt fikabord i hela Sverige kan arbetskamrater skratta åt dårskapet.
Men idag fastnar skrattet i halsen.
Årets fettisdag är knappast någon fet tisdag. Tvärt om.
I år lär bakelserna nämligen vara rekorddyra. En ynka semla kan kosta 55 spänn på ett bageri. Vem blir taggad på att ta med ett gäng till jobbarkompisarna?
Det har onekligen blivit dyrt att vara svensk.
Ensamstående mammor knäcks
Om Ulf Kristersson vetat om hur vanliga familjer behöver vända på varje slant så hade han försökt göra något åt det. Om villa-volvo-och-vovve-familjen har svårt att få livet att gå runt så är den ensamstående morsan redan på väg att knäckas.
Regeringen borde höja barnbidraget. Idag förtjänar varenda svensk en semla.
Istället för att köpa från bageriet lär en och annan försöka baka själva istället. De kommer jäkta in på närmsta matbutik med siktet inställt på det som behövs. Men det blir ingen billig historia. Smör har blivit att betrakta som smältande guld. Mandel och grädde har också blivit dyrare. Men den som lovat barnen semlor har inget val. Det blir till att skanna butiken efter röda prislappar.
Väl hemma ska degen knådas ihop och gräddas i ugnen. Ajdå. Ungarna huttrar av kyla inomhus och hela familjen har dragit på sig raggsockar. Allt för att hålla nere elräkningen. Men ugnen ska upp till 200 grader. Pengarna flyger iväg i realtid. Men till slut är mandelmassan på plats och locket ligger på, precis som det ska.
Låt moffandet börja.