Med Lindholm som ny LO-bas blir det åka av
Ordet ni söker är inte ”konflikträdd”
Lyssna på Johan Lindholm i Aftonbladet ledares podcast Starta pressarna med Daniel Suhonen
LO-KONGRESSEN För några dagar sedan var han inte riktigt tänkbar som LO-ordförande. Johan Lindholm från Byggnadsarbetareförbundet.
För radikal, sades det. För bråkig. För ”vänster”.
I dag är han självklar.
– Jag vill att LO ska ta mer plats i samhällsdebatten, inledde han sitt stora linjetal till kongressen.
Han fick stående ovationer innan han ens börjat prata.
Johan Lindholm valdes av en enhällig LO-kongress efter att valberedningens första förslag, Pim Van Dorpel från Hotell och restaurangfacket, drog sig ur i torsdags av personliga skäl.
Så här dramatisk kan jag inte minnas att någon LO-kongress har varit.
Men när Johan Lindholm i dag äntrade scenen var det som att inget av detta hade hänt.
”En radikal kallas Lindholm i debatten, men vilken skala använder man då?” undrade Arbetets politiska redaktör Daniel Swedin.
Det är faktiskt en bra fråga.
Internt i LO spelar det naturligtvis roll att Byggnads och Johan Lindholm ofta haft en annan linje än majoriteten i frågor om exempelvis huvudavtalet.
Men som ordförande är det ändå helheten han ska representera, LO är en demokratisk organisation där beslut fattas gemensamt.
Däremot är Johan Lindholm en känd bråkstake. Och det tror jag personligen är alldeles utmärkt, inte minst i relation till det socialdemokratiska partiet.
Om jag ska välja ett ord för att känneteckna honom är det nog ”stridbar”.
Exempelvis motsatte han sig viktiga delar av Januariavtalet, inte minst förändringarna av LAS, i direkt konflikt med Stefan Löfven.
Konflikträdd är han inte.
Det blev också tydligt i talet när han gick till storms mot karensdagen, som Socialdemokraterna trots många år i regering inte har avskaffat.
”Vårt budskap till Magdalena Andersson är, ta bort klasslagstiftningen!” sa han.
Till kongressens längsta applåd.
Eftersom S-ledaren ska tala till LO-kongressen i morgon blir det intressant att se vad hon svarar. Hittills har S varit ovilliga att ta bort karensen trots att den i praktiken bara drabbar arbetare, tjänstemän kan ofta jobba hemifrån.
Så Johan Lindholm har helt rätt i att karensdagen i dag är en ren klasslagstiftning.
LO behöver någon som säger ifrån. Som står upp för medlemmarna även när det blåser storm. Byggnads är inte heller kända för att backa. Det är viktigt nu.
I kongresstalet pratade han mycket om jämställdhet. Om att den faktiska lönen för LO-kvinnor idag i snitt är 23 000 i månaden, till stor del på grund av ofrivilliga deltidsanställningar.
– Men det finns anledning för oss att vara självkritiska. Varför har vi som fackföreningsrörelse inte kommit till rätta med kvinnors dåliga arbetsvillkor? frågade han.
Johan Lindholm har varit med länge. Sedan 2012 har han varit ordförande i Byggnads och dessförinnan i Stockholmsavdelningen Byggettan. Känd blev han vid den så kallade Vaxholmskonflikten.
Politiskt har jag alltid uppfattat honom som en person med fötterna på jorden. Hans politik handlar om jobb och välfärd, tillväxt och matpriser, tåg som går i tid och sjukvård som finns när den behövs.
Det är inte stora ord om ideologi utan vanliga människors vardag som är utgångspunkten. Det märkes också i hans tal till kongressen.
Och kanske är det trots allt detta som är mest radikalt.
Att strunta i kulturkrig och medialt trams. Att inte fastna i symbolpolitiken, när i stort sett alla andra verkar göra det. Och att inte låta andra sätta dagordningen för vad man ska prata om.
Johan Lindholm pratade om att det är LO:s medlemmar som får Sverige att fungera. Från barnomsorgen till industrigolvet, från bussen på morgonen till krogen på kvällen.
Men att Sverige inte längre fungerar för LO:s medlemmar. Tågen står still, välfärden varslar och människor får använda sina sista sparpengar till vardagens räkningar.
Någonting har gått sönder. Något som sällan når tidningarnas rubriker och SVT:s nyhetsprogram.
Johan Lindholm kommer att behöva all hjälp han kan få för att ändra på det.