Krävs en roman för att lära sig kvinnokroppen
En av tio drabbas av den obotliga sjukdomen
Uppdaterad 2019-04-01 | Publicerad 2019-03-31
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu har jag också läst Johanna Frids hyllade debutroman ”Nora eller brinn Oslo brinn”. Den är precis så bra som de flesta recensenter har sagt. Boken lyckas både vara imponerande välskriven och komisk i all sin besatthet och svartsynthet.
Romanen, som beskrivs som ”autofiktion”, det vill säga en litterär genre där fiktion och fakta blandas, handlar om stockholmstjejen Johanna som blir ihop med dansken Emil. Men så mycket mer om förhållandet får man egentligen inte veta. I stället fokuserar berättelsen på Johannas svartsjuka på Emils ex, norskan Nora. Hon är naturligt vacker och får alltid många lajks på sina selfies på Instagram.
Men framför allt är ”Nora eller brinn Oslo brinn” en bok om den besynnerliga kvinnokroppen. Bokens Johanna har sedan tonåren lidit av svår mensvärk. Det är en smärta som skär i magen och får henne att vrida sig i fosterställning trots alla tänkbara smärtstillande tabletter.
En av tio drabbas
Så pågår livet, månad efter månad i nästan tio år. Ingen i hennes omgivning verkar ha reagerat på att det där knappast kan vara helt normal mensvärk. Inte ens sjukvården. De har bara skickat hem henne med ännu ett paket Naproxen.
Men till slut blir situationen ohållbar och Johanna läggs in på sjukhus och får en diagnos: endometrios.
Har du inte hört talas om den sjukdomen? Det hade knappt jag heller. Ändå drabbas cirka var tionde kvinna i fertil ålder av sjukdomen som är kronisk.
Endometrios orsakas av att celler som liknar livmoderslemhinnan hamnar utanför livmodern. Cellerna börjar sedan växa och orsakar inflammationer som kan leda till ärrvävnad, sammanväxningar och cystor. Och vansinnig smärta.
För vissa kvinnor kan endometrios innebära att det blir svårare att skaffa barn. Men om man väl lyckas bli gravid kan sjukdomen förbättras, annars är det inte förrän man når klimakteriet som symptomen klingar av.
Kvinnokroppen är en vit fläck
Varför fick man inte lära sig om endometrios på biologin redan under högstadiet? Nu var det förvisso ett par decennier sedan jag var i skolåldern, men som jag förstått det är okunskapen om sjukdomen fortfarande stor bland unga. Hela kvinnokroppen är i princip en vit kunskapsfläck! Det är bara att fråga vem som helst om den vet vad PMDS eller framfall är, eller att en kvinna bara är fertil under ett ynka dygn varje månad.
I höstas väckte ”menscertifiering” en het debatt. Det är ett projekt inom Jämställdhetsmyndigheten som ska arbeta för att folkbilda på högstadier och arbetsplatser om mens. Kritik från höger kom omedelbart, argumentet var att det var slöseri med skattepengar.
Det är ett besynnerligt resonemang när man ideligen påminns om hur stor bristen på kunskap är om kvinnors kroppar.
Visst är det fantastiskt när romaner får en att komma till nya insikter, men det känns nästan skamligt att ha vetat så lite om en så vanlig kvinnosjukdom som endometrios tidigare. Folkbildning var nog inget Johanna Frid hade för ögonen när hon skrev sin debutroman, men det är faktiskt vad den är.