Spanska inbördes- kriget är inte över
Ärendet gäller cirka 130 000 likviderade och deras människovärde. De mördades av Francos knektar.
Undersökningsdomaren Baltasar Garzón vill med juridikens hjälp identifiera offren, ge dem upprättelse och överlämna dem till deras efterlevande.
Mot honom står Luciano Varela, domare i Högsta domstolen. Varela anklagar Garzón för att överträda sina befogenheter och skända den lag om amnesti som undertecknades 1977. Bödlarna skulle skyddas och massgravarna ligga orörda för att frid skulle härska efter diktatorns död.
Varela har i praktiken fått sitt uppdrag från högerextremister, bland andra från Francos falangister (nu dock avskurna från den juridisk-politiska striden). Högsta domstolens man får stöd från den politiska högern, Partido popular (PP), delvis bildat av Franco-lojalister. PP har också handfasta skäl att slå sönder Garzóns juridiska mandat. Han har vecklat ut en svårartad korruptionsaffär (Caso Gürtel) som visar hur högerpartiet delvis köpts av en mäktig affärsman.
Som en reflex från det historiska inbördeskriget strömmar internationellt stöd över Garzón. Organisationer till minnet av de internationella brigaderna sänder sin sympati till undersökningsdomaren. Väldiga namninsamlingar, knutna till universiteten, genomförs i franska Toulouse, dit motståndsrörelsen en gång flydde. Antifascister i Argentina och Chile mobiliseras för Garzón. Han var den som förde juridisk kampanj mot diktatorn Pinochet.
Carla del Ponte, länge ansvarig för krigsförbrytartribunalen i Haag, solidariserar sig med Garzón.
I Spanien anklagar ”Domare för demokrati” Högsta domstolens Varela fölr att försöka ”kriminalisera den juridiska debatten”.
Folklig mobilisering för Garzón pågår. Massmöten förenar filmregissören Pedro Almodóvar med landsorganisationen CCOO:s ledare Ignacio Fernández Toxo. Manifedstationerna kallas av högerns ledare för ”försök till statskupp.”
En central, världsomfattande namninsamling för Garzón genomförs av ”Plataforma de Apoyo al Juez Garzón”. Hemsidan är lätt att nå och den ligger också utlagd på landsorganisationernas nät, UGT, CCOO, CNT.
Garzón-processen är ytterst en slutuppgörelse med Franco-diktaturen och en kamp för återupprättelse av de offer som ännu ligger i massgravar.