Regeringen ger fel signal till Kina

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sverige borde stödja demokratiska krafter i landet

28 augusti 2007. Regeringen vill minska antalet länder som får svenskt bistånd. Det är logiskt. Både biståndsorganisationer och Sida har länge efterfrågat en sådan reform för att göra biståndet mer effektivt.

Det är också rimligt att mer bistånd riktas till Afrika, den fattigaste kontinenten.

Ändå finns det många märkligheter i regeringens förslag.

Processen har varit extremt sluten. Biståndsminister Gunilla Carlsson har inte haft tid att föra dialog med den personal och de organisationer som finns på plats i biståndsländerna. Möjligen har den dövheten gjort det enklare för regeringen att sortera bort länder som i decennier varit som röda skynken för de borgerliga partierna. Nu försvinner det bilaterala biståndet från Vietnam och Nicaragua, liksom från de flesta andra länder i Sydamerika och Asien.

Mer pengar till Europa

Samtidigt vill regeringen lägga mer pengar på länder i Europa är vad man är redo att satsa i hela Asien. En mycket tveksam prioritering i en tid då stora delar av Asien fortfarande inte fått del av någon ekonomisk utveckling.

En annan fråga gäller demokratibiståndet. I dag finansieras många demokratiprojekt via det bilaterala biståndet och de svenska ambassaderna. Biståndsorganisationen Diakonia har till exempel 60 sådana demokratiprojekt i de 37 stater där biståndet nu ska dras in.

Gunilla Carlsson antydde i går att regeringen tänker hitta en lösning för dessa projekt. Hur det ska bli möjligt samtidigt som man drar undan pengarna är mer än oklart.

En märklig markering

Det allvarligaste problemet i det nya förslaget är dock att regeringen drar in det bilaterala biståndet till miljö, demokrati och mänskliga rättigheter i Kina. Det ger en en mycket märklig signal till regimen i Peking. Sveriges handel med Kina ökar dramatiskt. OS nästa år kommer ge Peking enorma pr-poäng. Allt fler politiker reser dit för att ta intryck av det kinesiska undret. (Senast i raden var Lars Leijonborg, som kom hem och berättade hur mycket vi kan lära av Kina.)

Och nu säger regeringen att vi inte längre är intresserade av att ge miljö- och demokratibistånd dit.

Biståndsministern anser att hon skickar den motsatta signalen. Genom att dra in biståndet markerar hon att Sverige inte är tillfreds med demokratiutvecklingen och miljöpolitiken i Kina. Men tror hon verkligen att ett megaland bryr sig om biståndspengarna som sådana? Tror hon att Kina går att påverka genom isolering?

Kina kränker de mänskliga rättigheterna på så många plan. Landet är dessutom en tickande miljöbomb. I det läget borde Sverige satsa mer pengar till de krafter i Kina som drar åt rätt håll.

Nu gör regeringen precis tvärtom.

JB