Försäkringskassans mördande reklam
Är tanken att vi ska bli mindre sjuka och gnälliga?
I flera veckor har Försäkringskassan annonserat här i Aftonbladet. Annonsen ser nästan ut som en vanlig redaktionell text, men det handlar om ren reklam.
”Här är de vanligaste myterna om sjukpenningen”, står det i rubriken. När jag klickar på den hamnar jag i ett tv-inslag där jag får veta att Försäkringskassan vill ”reda ut de vanligaste missförstånden”.
En av myterna är att den som fått ett sjukintyg av sin läkare ändå inte får någon ersättning från Försäkringskassan. En kvinna i reklaminslaget slår fast att ”det här är ett väldigt vanligt missförstånd där vi helt uppenbart inte har lyckats förklara hur det hela ligger till”.
Vi får veta att läkarens intyg enbart är en rekommendation. Det är Försäkringskassans utredare som bedömer hur mycket du kan jobba vare sig du är sjuk eller frisk.
En annan myt är att Försäkringskassan har egna läkare som sätter sig över patientens läkare och avfärdar deras intyg. Nej så är de inte, fortsätter kvinnan i reklamfilmen. ”Försäkringskassan har medicinska rådgivare som är utbildade läkare.”
Men det är väl ändå en lek med ord. En läkare är en läkare och Försäkringskassans läkare har i uppdrag att bedöma patienternas sjukintyg. Med tanke på alla avslag är det i alla fall något som händer när Försäkringskassans läkare tolkar patientens läkare.
Nog för att Aftonbladet behöver pengar och den här typen av redaktionella annonser är numera ett vanligt sätt att öka på intäkterna.
Frågan är snarare varför Försäkringskassan väljer att lägga skattepengar på den här typen av försåtlig reklam? Ska vi luras att tycka bättre om Försäkringskassan? Bli mindre sjuka eller inte så gnälliga när ekonomin går i kras?
Sjukförsäkringen är en politiskt känslig fråga. Det var Alliansregeringen som sänkte ersättningen och införde den så kallade rehabiliteringskedjan. Den gick ut på att Försäkringskassan med jämna intervaller skulle pröva om inte den sjuke trots sina krämpor kunde ta ett jobb. Värst drabbades de långtidssjuka som till sist bara kastades ur försäkringen till ett liv utan inkomst.
Stefan Löfven tog bort den där sista stupstocken, men han behöll resten av rehabiliteringskedjan och krävde dessutom att antalet sjukskrivna skulle minska. Försäkringskassan fortsatte därmed med sina hårda bedömningar. I fjol presenterade LO en undersökning som visade att andelen personer som fick avslag på sjukpenningen efter 180 dagar nästan femfaldigades på tre år. För varje enskild individ var det givetvis en tragedi, men värre var kanske att tilltron till själva sjukförsäkringssystemet sviktade.
Det trygga samhället fanns inte längre där när vi behövde det.
Meningen med sjukförsäkringen var ju att arbetare, tjänstemän och akademiker skulle få ersättning om de blev sjuka. Högavlönade tjänstemän och akademiker skulle få lite mer, medan arbetarna som var fler och hade hårdare jobb skulle få en större andel av försäkringen.
Därmed kunde alla känna trygghet i Välfärdssverige.
Men det var då det, innan vi fick den nyliberala rehabiliteringskedjan som uppenbarligen är så etablerad att Försäkringskassan gör en hel försvarsfilm om den.
Allting går att sälja med mördande reklam, sjöng Ulf Peder Olrog, men tänk jag tror han hade fel.
Det går inte att sälja in ett omänskligt sjukförsäkringssystem.
– Vi ska ha en sjukförsäkring som det går att lita på, lovade socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi när han tillträdde i höstas.
Om ett par veckor får han ta emot en utredning med det hoppingivande namnet ”En trygg sjukförsäkring med människan i centrum”.
Vi får hoppas att utredningen är bättre än reklamfilmen.