Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Ditt dåliga samvete räddar inte världen

Flygskam löser inte klimatkrisen

Följ ämnen
Hybrits försöksanläggning i Luleå har nu framställt det första kol och fossilfria stålet

Kommer ni ihåg flygskammen? Efter snart ett och ett halvt år när vi knappt har lämnat hemmet känns ordet nästan främmande att tänka, men vi har kanske anledning igen. Transporter är den största källan till klimatfarliga utsläpp och jorden är inte en millimeter närmare räddning än 2019.

Dessutom ligger de stora utmaningarna framför oss. Utmaningar som inte bara kräver större uppoffringar än att avstå från weekendresor till våra vanligaste världsstäder, utan som dessutom måste göras utan att det syns.

Nyligen förklarade personbilstillverkaren Volvo att man ska bygga en konceptbil av stål som tillverkats utan kol. Ett kontrakt med SSAB gör att bilbyggaren får tillgång till material från utvecklingsarbetet i Hybritprojektet.

Aftonbladets ledarsida har skrivit om projektet tidigare. Tillsammans med LKAB och Vattenfall håller ståltillverkaren på att i grunden förändra sättet att göra stål. I stället för kol från Australien utgör vätgas framställd av norrländsk fossilfri el basen i projektet. Det är storslaget, världsledande och framåtsyftande i ett enda slag.

Processen fungerar

Och processen fungerar. Häromdagen kunde företagen bakom Hybrit berätta att man lyckats framställa 100 ton järnsvamp i den pilotanläggning som finns i den gamla kolhamnen i Luleå. En liten volym, men ett kvalitativt steg. Om hela LKAB:s produktion av malm skulle förädlas till järnsvamp med den fossilfria metoden skulle besparingen motsvara två tredjedelar av Sveriges samlade utsläpp.

Stålindustrin står ensam för tio procent av Sverige koldioxidutsläpp. I världen är siffran sju procent. Ett kolfritt stål ökar våra möjligheter att undvika en katastrof. Men bara om kunderna väljer att köpa det.

Det är här vi borde påminna oss flygskammen, och kanske en del av den symbolpolitik som Miljöpartister är så förtjusta i.

Politiska signaler

Väldigt mycket av klimatmedvetandet har handlat om signaler, och om vem som kan skicka dem. Den som inte har råd att åka på semester har heller ingen flygskam att visa upp i sociala medier. Den skattesubventionerade elcykeln visar att man är en bra människa. Elbilen som du köpt med bonus malus rabatt också.

Men vem kommer att se att din bil är tillverkad av stål som tillverkats utan koldioxidutsläpp? Eller att batterierna har byggts med vattenkraft i Skellefteå, istället för med kolkraft i Polen? Vem kommer att se om kopparn är producerat så hållbart det går, även om det skulle innebära någon krona extra för materialet?

Knappast någon. Och ändå kan precis de här sakerna bli avgörande om vi ska få ner klimatavtrycken. Ska vi få bilar av stål som tillverkats utan kol kommer det att krävas system som gör det hållbara spårbart, men också gränser och avgifter på utsläpp. Och en del hårdhänta pekfingrar tillsammans med en målmedveten politik för att till exempel säkra en hållbar energiförsörjning.

Flygskam eller viljan att visa upp symboler för vårt eget klimatsamvete räcker inte för att åstadkomma förändring på riktigt.