Tacka arbetarrörelsen för din semester
Varför har vi inte sex veckors ledigt?
Den nordiska sommaren är kort. Trots att dagarna är långa och nätterna ljusa finns det inga garantier för värme. Vissa år går dagar med temperaturer över 20 grader att räkna på den ena handens fingrar.
Men i jämförelse med nästan alla andra länder har vi svenskar en unik möjlighet att njuta av sommaren, oavsett väderlek.
Enligt lag har vi 25 dagars lagstadgad semester, något som är närmast unikt för Norden.
I USA till exempel finns ingen semesterrätt överhuvud taget. I länder som Kanada och Japan finns den, men bara 10 dagar årligen.
Ibland glömmer vi hur det blev såhär. Hur Sverige fick världens mest generösa semesterregler. För det har absolut inte varit något givet, aldrig något som någon bara skänktes till landets arbetare från ovan.
Samma sak gäller med andra regleringar i arbetstid och ledighet. Ofta hörs klämkäcka utrop om "Thank god it's Friday" när helgen stundar. Men det är absolut inte någon gud du ska tacka för de två lediga dagar du har rätt till varje vecka.
Tacka inte gud
Du ska tacka arbetarrörelsen om man ska vara noga.
Och du bör vara vaksam, för högern vill precis lika gärna i dag som då ta din arbetsrätt i från dig.
Det gick successivt framåt, kampen om arbetstiderna, lönerna och semestern, då för drygt hundra år sedan. Det tog tid. Men det handlade inte om att arbetarrörelsen ville ta det långsamt. Tempot berodde helt på det massiva motståndet från högern.
Vi ska inte glömma att utgångspunkten var en eländigt, rättslös arbetsmarknad när Sverige industrialiserades och kapitalismen tog stormkliv framåt.
En arbetsmarknad där arbetare sågs som förbrukningsvaror.
Barn anställdes för ynkliga löner där små fingrar och "enkla sysslor" kom väl till pass. Arbetstider, anställningsförhållanden och löner var helt godtyckliga utifrån arbetsgivarens behov.
Och fattigdomen sågs som något helt normal, något nödvändigt, av samhällseliten.
Människosynen har avgjort
Att detta inte är verklighet i dag har som sagt inget med någon gud att göra. Det fanns heller aldrig någon välvilja från arbetsgivarsidan eller föregångarna till Moderaterna, i att göra livet bättre för arbetarna.
Men arbetarrörelsens kamp gav resultat.
Det har alltså gått över 40 år utan utökad semesterrätt, något som faktiskt är obefogat. Varför har vi inte sex veckor årlig semester?
1938 blev ett historiskt år. Två veckors betald semester lagstadgades och begreppet om välfärd blev till ett bredare begrepp. För ledighet handlar inte bara om tid för återhämtning eller om att vila för att kunna orka jobba hårt igen. Det handlar också om frihet, om möjligheten att förverkliga drömmar och ambitioner, resa och lära nytt.
Och här syns en central skillnad i människosynen mellan arbetarrörelsen och högern, då som nu.
För det är på många sätt lika kontroversiellt i dag som för 100 år sedan att se landets arbetare som individer värda samma självklara rättigheter som landets övre skikt.
När de första semesterveckorna klubbades igenom var oron stor bland landets välbesuttna. Hur skulle det bli när arbetarna skulle drälla runt och vara lediga? Vilket moraliskt förfall skulle det innebära?
Timbros semestermotstånd
Och här finns en tanketradition som fortfarande lever. Något som återuppväcktes när arbetsgivarnas tankesmedja Timbro 2017 ville skrota semesterrätten. "Den påtvingade semestern", som de kallade den och menade att ledigheten bäst avtalas mellan parterna.
Men testballongen flög inte och sedan dess har högern snarare varit inne och tuggat på andra delar av arbetsrätten.
Bland annat genom en jakt på arbetslösa och en nedmontering av socialförsäkringen där regeringen Reinfeldt gav oss ett nytt ord: "utförsäkringar" att förhålla oss till.
Efter 1938 gick det ändå ganska fort. 1951 fick man tre veckor och 1963 fyra veckors semester. Men sedan den senaste höjningen 1977 till dagens 25 dagar har det stått stilla.
Eller det fanns ett beslut 1988 om en ytterligare vecka, som regeringen Bildt kastade i papperskorgen när de kom till makten.
Det har alltså gått över 40 år utan utökad semesterrätt, något som faktiskt är obefogat. Varför har vi inte sex veckor årlig semester?
Ska kampen inte fortsätta?
Många arbetstagare har i dag extra ledighet i kollektivavtalen och om regeringens förslag om familjevecka går igenom i finns det ännu några dagars ledighet för en del svenskar.
Men det kan inte räcka, särskilt inte i tider när allt fler arbetare sliter ut sina kroppar och när den psykiska ohälsan ökar så lavinartat.
Själva syftet med att inte låta arbetsmarknadens parter avgöra semesterrätten, liksom arbetstimmar och arbetsmiljö har hela tiden varit det självklara, att det är rättigheter som inte får förhandlas bort.
Arbetsrätten är en bottenplatta.
Och att högern hotar med försämringar borde inte vara en anledning att sitta nöjd i båten med status quo.
Arbetarrörelsens förkämpar hade snarare sett det som en utmaning till förnyad kamp.
***
Chatta med Lina Stenberg. Chatten öppnar 09.00, men ställ dina frågor redan nu.
Denna chatt är stängd.
Tack för bra frågor och en bra chatt! Hoppas ni får en fortsatt bra dag och en skön midsommarhelg!
/Lina
Hej Kerstin,
Vi har ett välfärdssamhälle att vara stolta över. Jag tänker att det är jätteviktigt att slå vakt om de rättigheter som vi har, och självklart har vi råd. Vi kan välja att ha kvar vårt trygga välfärdssamhälle eller sänka skatterna.
Visst, vi ska vara glada för våra existerande semester och andra välfärdsförmåner, men det måste finnas gränser. För sossarna är det aldrig tillräckligt trots att vi redan har bland världens generösaste semester och föräldraledighetslagstiftning, nu senast exemplifierat med det helt absurda förslaget om en familjevecka. Inse hur mycket detta liksom vab etc etc kostar samhället.
Kerstin24 juni 2021Hej Mathias,
Jag håller helt med dig. Kampen måste fortsätta för de som har det allra sämst. Solidaritet måste bli ett viktigare ledord igen.
Tyvärr så finns det vissa likheter mellan dagens arbetsmarknad och den som arbetarrörelsen en gång gjorde upp med.
Då fanns det tjänstemän, som hade det helt okej, och arbetare som var slit och släng-varor. Idag har vi fastanställda tjänstemän och arbetare som har det bra, och ett prekariat som behandlas mer eller mindre som dåtidens arbetare.
Borde inte arbetarrörelsen anstränga sig för att få med sig alla dessa arbetare som idag lever under det som tidigare var bottennivån? Eller tror man, likt dåtidens tjänstemän, att det inte är i deras intresse?
Mathias K24 juni 2021