Vänster och höger delar ansvaret nu
Eftervärlden struntar i dagens rubriker och opinionsmätningar
Lyssna på krönikan. Anders Lindberg läser
Alla uppgifter om att motståndet ska upphöra är falska.
Det är nog den viktigaste meningen i broschyren Om krisen eller kriget kommer från Myndigheten för samhällskydd och beredskap, MSB.
Oavsett motgång ger Sverige aldrig upp. Vi slår inte ut med armarna, skyller på "någon annan" eller gömmer oss under bordet när det börjar brinna.
Poängen med ett totalförsvar är att hela samhället, var och en av oss, varje företag, förening, samfund och myndighet har sin roll att spela.
Enligt Novus har 93 procent i riskgrupperna ändrat sitt beteende sedan krisen började. Skidorterna har bokat av sina gäster i påsk, inte på grund av att regeringen stängt dem, utan för att SkiStar och andra företag har tagit sitt ansvar.
Statsministerns uppmaning att pausa traditionen med påskkärringar skulle svårligen ha kunnat formuleras som en lag eller förordning. Men jag är ändå övertygad om att alla föräldrar kommer att följa den. Det sociala trycket på att göra rätt är mycket starkt.
Den viktigaste försvarslinjen just nu går på intensivvårdsavdelningarna. Det är dit alla tillgängliga resurser måste mobiliseras. Nu ställs även vårdcentraler och hemsjukvård om i Stockholmsregionen. Frivilliga och personal från privata vårdgivare ansluter sig och det nya jättesjukhuset på Älvsjömässan kan snart tas i bruk.
Men trots hårt arbete kan platserna vara slut till den sjunde april, enligt dokument från Region Stockholm. Och eftersom man räknar med att behovet av intensivvård blir som störst kring den 29 april är läget mycket allvarligt.
– Vi ser inga tecken till avmattning, sa Björn Eriksson, Region Stockholm på en pressträff igår.
Politiskt har så kallad "borgfred" i praktiken rått större delen av mars. Regering och opposition har samlats kring en gemensam krishantering, även om Moderaterna de senaste dagarna höjt rösten och krävt att fler testas för covid-19.
Ibland kan det låta på politiska kommentatorer som att "borgfred" handlar om cynisk partitaktik, något som politiker gör för att väljare ogillar käbbel i kriser. Det kan finnas en liten sanning i detta.
Men politiker är i regel inte kallhamrade cyniker och vill naturligtvis människors bästa, även om de har olika åsikter om skatter, välfärd och företagande. Att möta en pandemi på mest effektiva sätt är inte partiskiljande.
Det finns flera tunga skäl till att låta den partipolitiska stridsyxan förbli nedgrävd. För det första behöver myndigheterna lugn och ro så att de kan lägga alla krafter på att minska smittspridningen och bygga ut intensivvården.
För det andra sitter höger och vänster i samma båt. Regeringen är S-ledd och Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen är statliga. Men sjukvården i Sverige styrs av regioner med i huvudsak borgerlig majoritet. De tre storstadsregionerna där nästan halva befolkningen bor är alla Moderatledda. De olika nivåerna måste samarbeta för att detta ska fungera.
I eftervärldens ljus är det ointressant vem som får vilka rubriker i tidningarna eller hur opinionsmätningarna ser ut just nu. Det viktiga blir vem som löste sin uppgift.
Vad betyder då att "aldrig ge upp" i det här läget?
Att göra allt för att begränsa smittan och förstärka vården, naturligtvis.
Men även att orka se framåt, se ljuset i tunneln och ta vara på alla de fantastiska insatser människor gör i krisen.
Den period vi går in i nu har beskrivits som en "storm" där mycket av det vi tagit för självklart i vårt samhälle kan ställas på ända. Det bör därför även vara en tid av politisk samling kring de värden som är viktigast, att rädda människoliv och bevara vårt öppna och demokratiska samhälle.
Att leda landet i kris är en svår konst. Än så länge har de svenska partiledarna klarat den balansgången. Det är oerhört viktigt både för själva krisen, och för vad som kommer efteråt.
***
Chatta med Anders Lindberg om krönikan. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu
Denna chatt är stängd.
Tack för alla frågor, nu avslutar vi chatten denna soliga torsdagmorgon.
När det är kris tycker jag det är bra med borgfred.
Men på lite längre sikt behöver vi självklart ha tillbaka både de partipolitiska konflikterna och käbblet.
Borgfred, men med förnuft.
Ja tänk om vi kunde ha ’borgfred’ alltid där alla hade jobbat mot samma mål och sluppit den politiska pajkastningen, där man vågar ta beslut snabbt och resolut.
Jan2 april 2020Jag tror faktiskt att det finns skillnader mellan Sverige och länderna i Sydeuropa och därför behov av att utgå från situationen just här.
Dels boendesituationen där flera generationer bor tillsammans. Det är väldigt ovanligt i Sverige och utsätter självklart äldre för en större risk.
Att stänga/öppna skolor i Sydeuropa har därför sannolikt en större effekt än här.
Vi ligger i världstoppen vad gäller ensamhushåll.
Dels hur vi ser på staten, det är helt olika på grund av olika historia och erfarenheter. I vår konsensuskultur har vi en extremt stark betoning på sociala normer vilket jag tror påverkar. Grupptryck är många gånger mer effektivt än tvång.
Samtidigt ska man nog inte överbetona skillnaderna i krishantering, alla försöker "platta ut kurvan" med de metoder de är vana vid och tror fungerar.
Blev ett långt svar.
Tror att du har en poäng i att vi inte har samma behov av regler i Sverige, vi är inte lika socialt rörliga som folk vid Medelhavet i allmänhet, t.ex. Steget att minska sina utsvävningar för oss är mycket enklare att ta...
Johan2 april 2020