Den som skriker PK först förlorar
Suck. Där kom det igen, uttrycket ”politiskt korrekt” som skällsord. Nu var det den uppburne sportjournalisten Arne Hegerfors som gapade PK om tiderna vi lever i när kollegan Bosse Hanssons ”svarting”-uttalande skulle försvaras.
PK är ett mycket underligt och komplext begrepp. Det kan betyda vad som helst och således ingenting. Det som är PK för en person är icke-PK för andra.
Sedan 60-talet är det oftast högern som använt PK som svordom över en rättrådig vänster (även om delar av vänstern använt uttrycket självuppfordrande), och i takt med att högern anammat vänsterns åsikter i basala jämlikhetsfrågor har användningen av begreppet som nedsättande förskjutits ännu mer åt höger.
PK har bisarrt nog främst börjat betyda att man är ickerasist.
Mestadels marginaliserade personer, eller partier som fiskar i grumliga vatten för att nå dessa marginaliserade personer, använder PK som ett invektiv mot någon som är för självklara PK-åsikter som, säg, homosexuellas lika rättigheter, jämställdhet mellan könen eller antirasism.
De flesta etablerade personer är i grundläggande frågor PK, från den mest radikale nyliberal till den mest hårdföre vänsterist. Det är en klass- och bildningsfråga, vilket innebär ett tydligt och otäckt ”vi här nere mot dem där uppe”. De marginaliserade som
i vanmakt skriker PK måste få tillgång till ett rättvisare samhälle. Det kommer att ske när partier som arbetar mot och inte för klasskillnader får makten.
Under tiden slungas uttrycket PK omkring i debatter och allt blir en salig röra.
Är serieskaparen Stina Wirsén PK när hon ritar olikfärgade barn – eller är kritikerna av blackface-avbildningen i ”Lilla hjärtat” PK? Jag vet inte. Vet du?
Och är den som vill stoppa ett Tintin-album eller censurera Pippi Långstrumps pappa PK – eller är det PK att vilja hålla litteraturhistorien tillgänglig, som de flesta kulturmarxister vill och som därmed enas med högerextremister som anser att det är sjukt PK att inte få säga neger … puh. Rörigt.
Och ännu rörigare blir det om man betänker att en vanlig högerextremist är jävligt PK i Adolf Hitlers ögon.
Jag drar upp Hitler för att exemplifiera ”Godwins lag”
– att den som först nämner Hitler i en diskussion förlorar den.
Samma sak gäller den som skriker PK. Det är en lika banal klyscha. Dessutom är motsatsen … ja Arne Hegerfors, vad skulle det underbara ”icke-PK” vara med ett samhälle som accepterar att en person kränks med tillmälet svarting? Vad är vinsten? Vad får du för pris?
Men grattis, Arne, du är inte PK. Det är alla vi andra, vi töntar som försöker följa samhällets moderna normer och som till skillnad från Bosse Hansson ber om ursäkt när vi klampar snett, för det gör vi ju ibland.
Det finns ingen anledning att tveka om de grundläggande värdena i att vara politiskt korrekt.
I say it loud – I’m PK and I’m proud.