Vid kyrkporten står de som saknar ISK-konton
Vissa får 42 000 i sänkt skatt, andra trasiga tänder
Elisabeth Svantesson (M) sänker nästa år skatten på ISK-konton med 4,4 miljarder. Statlig inkomstskatt, som bara höginkomsttagare betalar, sänks med 6 miljarder. Och jobbskatteavdraget blir mer generöst för de med allra högst inkomster. Prislapp: 4,7 miljarder.
– Höginkomsttagare som arbetar är utan tvekan vinnare i den här budgeten, säger SEB:s privatekonom Américo Fernández, till TT.
En familj med en inkomst på 180 000 kronor i månaden får 3 481 mer i plånboken. Det blir 42 000 på ett år.
– Och pensionärerna får anses vara förlorarna, tillägger Américo Fernández.
Utanför Skärholmens kyrka i södra Stockholm samlas de som inte har några ISK-konton. Fondbyrån har öppet och det är tidningen Hem & Hyra som rapporterar.
Medan övriga medier skriver om guldregnet över förmögna och höginkomsttagare listar Hem & Hyra, en tidning för hyresgäster, 205 fonder och stiftelser där de utan pengar kan söka hjälp.
Det är ett mycket gammalt socialt skyddsnät, från tiden före välfärdsstaten. Då människor kallades ”fattighjon”.
Men i spåren av dyrare mat och högre hyror har nu 2,5 miljoner svenskar så små marginaler att de klassas som behövande. Många ber om hjälp med det mest grundläggande, som glasögon, tandvård eller vinterskor.
Just efterfrågan på tandvård kan nog öka framöver, regeringen tar vid årsskiftet bort den fria tandvården för unga vuxna.
Pengarna i de 205 fonderna och stiftelserna är ofta donerade eller testamenterade av förmögna svenskar till något avgränsat syfte eller geografiskt område. Ibland för mycket länge sedan. Det kan vara svårt att hitta sökande som uppfyller kraven.
Fondbyrån vid Skärholmens kyrka kan inte skriva själva ansökningarna eller bevilja några pengar, men de kan visa vägen i snårskogen av regler och papper. Och de kan lyssna, vara medmänniska.
För Svenska kyrkan är socialt arbete ingenting nytt, uppdraget sträcker sig tusen år tillbaka i tiden. På kyrkspråk kallas det för ”diakoni” och har sin grund i det kristna kärleksbudskapet.
– Vi hjälper människor som berättar om det jobbigaste de varit med om i sitt liv. Samtidigt som de väljer mellan att kunna köpa diskmedel eller bindor, säger Anna-Maja Axelsson, på Skärholmens kyrka, till Hem & Hyra.
Skärholmen kan inte hjälpa människor från andra församlingar, men diakoni finns i hela Svenska kyrkan över hela landet.
Ett av de ställen där behövande kan få hjälp är FVO, Föreningen för välgörenhetens ordnande som samordnar ett 80-tal olika stiftelser. Varje år delar man ut ungefär 40 miljoner kronor.
I fjol var det första gången över 10 000 personer som ansökte till FVO.
– Det är fler som hört av sig till oss de senaste åren. Nu under våren upplever våra handläggare ett ökat tryck, säger Ingrid Hammarberg, på FVO.
Andra hjälporganisationer har på senare år rapporterat samma sak. Vårt gemensamma skyddsnät har slutat fungera. Försäkringskassan svarar inte i telefon. Kommuner smiter från sitt ansvar. Socialtjänsten är överbelastad.
Röda Korset rapporterade i fjol att man nu bedriver verksamhet för att möta fattigdomens konsekvenser på 140 orter i Sverige. Fyra gånger fler än 2020.
När man lägger regeringens budget och Hem & Hyras lista bredvid varandra är det berättelsen om ett nytt slags Sverige – eller ett väldigt gammalt.
Tyvärr saknas motkrafter som vågar prata om socialpolitik. Alltså riktig socialpolitik, utjämning av ekonomiska klyftor och ett skyddsnät utan hål. Partierna till väster verkar vara rädda att utmålas som ”bidragspartier”.
Men den fegheten har en kostnad.
I samhällsdebatten har vi nästan helt slutat använda de ord som skulle behövas för att prata om vad som nu sker. När hörde du dem senast?
Klass.
Tvåtredjedelssamhälle.
Fördelningspolitik.
Elisabeth Svantessons budget, där halva reformutrymmet går bort i sänka skatter, är bara möjlig eftersom hon inte längre behöver vara rädd för denna debatt.
Ibland kallas fenomenet för ”Overton-fönstret” efter den amerikanske statsvetaren Joseph P. Overton. Själva ”fönstret” är vad som diskuteras, utanför ligger det oacceptabla, otänkbara och för radikala.
Den som vill ändra samhället behöver flytta fönstret åt höger eller åt vänster, eftersom det är viktigare vad vi pratar om än vad som säges.
Så låter i varje fall teorin.
Just nu pratar vi om skattesänkningar.
Utanför fönstret ligger saker som nolltaxa i kollektivtrafiken, billigare tandvård och arbetstidsförkortning. Eller en socialpolitik värd namnet där människor inte behöver gå till kyrkan för hjälp.
Skärholmens kyrka gör ett oerhört viktigt arbete. Liksom alla hjälporganisationer och frivilliga. De bär i dag anständigheten på sina axlar.
Men stöd och hjälp när du behöver det ska vara din rätt, inte en fråga om välgörenhet. Något har gått fundamentalt fel när vi inte längre klarar att leva upp till det.
Under tiden blir klassklyftorna allt djupare och dödligare. LO fångade brutaliteten i sin jämlikhetsrapport för några år sedan.
"Man kan börja med döden. Eller åren i livet. Sju år längre lever de kvinnor som tjänar mest jämfört med de kvinnor som tjänar minst. Hela nio extra år får de rikaste männen." skrev utredarna.
Det är sannolikt ännu värre idag. Det blir allt bättre att vara rik och frisk i Sverige, och allt farligare att vara fattig och sjuk.
Allt mer hopplöst.
För vissa blir det 42 000 kronor i sänkt skatt nästa år. För andra en nervös väntan på om pengarna till lagade tänder blir beviljade.
Skatt är priset vi betalar för ett civiliserat samhälle, sägs det ibland.
Vad blir kvar av det samhället när många inte längre kan betala räkningarna?