Jag förstår den som vill rösta på Trump
Den välpolerade vänstern duger inte för arga väljare
När jag var liten, kanske tre år, hängde jag med min morfar. Han hade emfysem och låg mest och spottade slem i en näsduk. Den stilige muraren från bröllopsfotona i mormors vardagsrum syntes inte till.
Ingen var så snäll som min morfar och berättade hiskeliga historier. Ingen var heller så elak som han kunde vara. Det var något ofiltrerat över honom. Han sa vad som föll honom in. Jag var rädd för honom. Jag älskade honom. Och jag litade på honom för att jag fruktade honom.
På samma sätt är det med Donald Trump. Man litar på honom för han säger det som faller honom in. Det ger honom stöd av var tredje amerikan. Han har ju inte mer, Trump. 65 procent röstar i ett amerikanskt presidentval och knappt hälften av dem tycks lägga sin röst på Trump.
Jag tänker också på alla dessa mitten-vänsterpolitiker med sina välpolerade nunor, elitskolor, vårdade språk och hur de inte längre lyckas beröra mig. Världen behöver något mer än de har att erbjuda.
Mittenpolitiken är slut. Det är ett globalt fenomen. Ett lika globalt fenomen är att vi inte har någon genuin demokratisk socialistisk arbetarrörelse längre. Nästan alla som ska vara sossar är i någon mån liberaler. Jag tror det är ett enormt problem. Socialdemokrater i alla länder har tagits över av ett skikt policyprofessionella karriärister vars nästa jobb är på en storbank eller
Friskolornas riksförbund.
Med dem i toppen har den röda politiken sedan 1990-talet anpassat sig till den nyliberalism som lärs ut på ekonomprogram världen över. Skillnaderna mellan höger och vänster blir försumbara, en lek med symboler.
Oavsett regering stramar staten åt. Välfärden skärs ner. Skatterna för rika sänks och bördorna vältras på arbetare och lägre medelklass. Arbetslivet för dem som inte oavbrutet kan jobba eller vobba hemifrån blir allt mer ett fängelse. Osäkra anställningsförhållanden breder ut sig.
Att skaffa bostad på en ort där det finns arbete kräver kontakter och pengar. Pensioner, a-kassa och sjukförsäkring är dåliga skämt.
Vreden över detta jäser. Men politikerna som ska företräda arbetarna mumlar. De är inte arga. De verkar nöjda. Mycket lite ska ändras. Kamala Harris ska fortsätta med några små justeringar av Joe Bidens politik. Här hemma köper sossarna allt Tidö-gänget föreslår, från anonyma vittnen till det finanspolitiska ramverket. Kvar finns några detaljer som de kan yvas över på teve. Medan världen rasar samman för folk.
Idag stödjer de välbeställda och välutbildade vänstern. De fattiga och arbetarna allt oftare starke män och kvinnor. Jag kan förstå dem. Ledare som i alla fall är lika arga som de själva.
Som likt morfar ryar, skäller och ibland viskar fint i vårt öra att de faktiskt bryr sig och att allting kommer bli bra.