Ni kommer aldrig få Bianca att bli Greta
Släpp era fantasier
Kylie Jenner blev miljardär när hon var 21 år. Det väckte ilska. Jenner föddes rik och kritiker menar att hon har tjänat sina pengar på att göra en svart och bokstavligen bespottad kvinnlighet säljbar.
Om detta handlar pjäsen ”Seven methods of killing Kylie Jenner”, som sattes upp på Scenkonstbiennalen i veckan. Den berör ekonomi, vem som äger, vem som ägs, vem som köper. Och hur kvinnligheten fungerar som ett smörjmedel för att få allt detta att snurra på snabbare.
Analyser av tjejekonomin, där man kränger grejer till tjejer genom att spela på ett strukturellt dåligt självförtroende, är ett poppis ämne. På en teaterscen funkar det, där kan man gå helt in i en arg tjejs erfarenheter.
Men att rikta sitt politiska hopp mot enskilda kvinnor är begränsande. Den franska revolutionens ideal infriades inte så fort man hade skurit huvudet av Marie Antoinette.
Man får vara arg på personer som Kylie Jenner, eller svenska motsvarigheter som Bianca Ingrosso. Kör på i klickekonomin. Ilskan är ju befogad. Men är den effektiv?
Det finns en gräns för hur bra förebild en kvinna som skor sig på sitt utseende och sin charm kan vara. Det är trist att göra rätt hela tiden, dåligt content helt enkelt.
Tidningen Flamman ställer i ett panelsamtal den 1 juni frågan om unga av i dag bör benämnas ”Generation Greta eller Generation Bianca”. I presentationen skriver de: ”Hur bemöter vänstern en generation som tycks vända sig till individualism och konsumtion som lösningar?”
Men hoppas de unga på individualism och konsumtion som just lösningar? Eller vill tjejer bara ha kul?
Föräldrar vill att deras barn ska älska Greta, inte Bianca. Det har poängterats tidigare att Greta är det oproblematiska drömbarnet. Men sen visade det sig att Generation Greta inte verkar existera. Föräldrarna står mållösa. Sen höjer de ett skakande finger mot Bianca.
Eftersom influencers tjänar pengar på att vara framgångsrika projektionsytor för kladdiga känslor av slaget längtan, åtrå och avundsjuka blir analyserna av deras makt smetiga.
Vad sägs om att hata spelet, inte spelarna?
Kanske ska man bara acceptera att tjejekonomin kommer behöva använda sig av samma mekanismer som den alltid gjort. Att den, hur hemskt det än är att tänka på, kommer behöva tuta i helt perfekta små flickor att något är avgörande fel med dem, för att få deras pengar, tid och liv.
Tjejekonomin kommer aldrig bli radikal. Den kan inte förändras av välmenande mammor och pappor, bara begränsas.
Flickorna gör nog motstånd själva, tids nog. De är ju mer än bara utsatta. Kanske blir utseendets betydelse så småningom lite mer proportionerligt. Är ändå inte det ett ganska vanligt slut? Man bryr sig om sitt utseende hela tiden ett tag. Sen börjar livet.
Spoilervarning – i sista scenen av ”Seven methods of killing Kylie Jenner” så dör ingen, och Jenner kommer inte heller till insikt om att det är fel att tjäna pengar på andra kvinnors lidande.
Istället bestämmer sig huvudpersonen för att hon ska sluta lägga sin tid och kraft på skiten. Förutom att beskatta Jenner så att det smäller om det kan jag inte tänka mig ett bättre slut.