Förtalet fara för politiken

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Ryktesspridning har alltid varit en del av det politiska spelet. Den som påstår något annat ljuger.

Ändå tycks dagens politiska kampanjmakare – delvis i skydd av den digitala världens brist på direkta kontakter – vara på väg att passera ännu en gräns när det gäller smutsiga kampanjmetoder.

En varningsklocka ljöd när det i slutet av februari avslöjades att en medarbetare på den socialdemokratiska partiexpeditionen skickat förtalsmejl till bland annat journalister. Syftet var att sprida rykten om moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Den gången var den berättigade upprördheten bland borgerliga politiker stor. Moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin lämnade in en polisanmälan och folkpartiledaren Lars Leijonborg talade om en speciell socialdemokratisk ”mentalitet”.

För den tjänsteman på partikansliet som pekades ut blev konsekvenserna långtgående.

Saknar grund

I går ringde en varningsklocka. Departementsrådet Helen Eduards kände sig tvingad att offentligt dementera rykten om att hon skulle ha varit älskarinna åt sin chef, statssekreteraren Lars Danielsson. Uppgifter som enligt Eduards helt saknar grund.

Ryktesspridningen har varit kränkande, för henne som person, för hennes familj och för henne i rollen som kvinnlig mellanchef inom regeringskansliet.

Två folkpartistiska politiker pekas ut som ansvariga för att ha satt igång ryktesspridningen i bloggar på nätet.

Till skillnad från i februari har Lars Leijonborg iÌ´1;dag inga synpunkter på någon ”mentalitet” i partiet. Partisekreteraren Johan Jakobsson deklarerar att folkpartister inte ska delta i ryktesspridning, men har delegerat uppdraget att tillrättavisa de båda bloggarna till en riksdagsman.

Det är inte konstigt att den socialdemokratiska partisekreteraren Marita Ulvskog ser ett tillfälle att ge igen för gammal ost.

Ändå förtjänar frågan om politisk smutskastning att bli mer än ett slagträ i debatten mellan partierna, nu precis som i februari.

Rykten sprids blixtsnabbt

Den politiska miljön föder rykten, inom och mellan partierna. Människor känner sig förbigångna och orättvist behandlade. Sådant föder avundsjuka och skvaller.

I dagens digitala offentlighet sprids dessa rykten blixtsnabbt och i mycket vidare cirklar än tidigare. Dessvärre ibland med mediernas medverkan. Det kan inga regelverk eller partisekreterare i världen förhindra.

Däremot kan partiernas ledare ställa upp en motbild. Färre angrepp på motståndarens karaktär och fler argument för den egna saken.

Den ömsesidiga respekt som faktiskt normalt präglar politiken borde också synas utåt.IP

IP