Det är vd:ns jobb som är enkelt – inte städarens
När ska vi börja ge lön efter möda?
"Enkla jobb" har blivit något av ett favorituttryck för att beskriva arbetaryrken från högerkanten. Sedan flera år har Svenskt Näringsliv satsat stora pengar på att hamra in budskapet att fler enkla jobb behövs i debatten. Den internationella konkurrenskraften är för dålig. Och lönerna, ja de är på tok för höga, menar de.
Och tillsammans med sin påkostade politiska megafon, tankesmedjan Timbro, har arbetet gett resultat.
Nu är det inte längre bara Centerpartiet som rapar fram samma retorik. Även om debatten skiftat i en mer nationalistisk riktning, där ord om "trösklar" också används till att villkora välfärd och ett urholkat trygghetssystem, finns en högerkonsensus att löner ska hållas låga.
Allt medan Svenskt Näringsliv jublar.
Lönegapet bara ökar
Ironiskt – eller tragiskt nog – har svenska vd-löner stadigt ökat under samma period som enkla låglönejobb förespråkats. Bara inom handelsbranschen ökade vd-lönerna med 7,2 procent 2018, jämfört med 1,6 procent för de handelsanställda. Och vd-lönerna är astronomiska, i snitt 4,6 miljoner kronor per år.
Någon gång måste det hårda slitet börja synas i arbetarnas lönekuvert.
Förutom det ökade lönegapet som debatten lett till finns aspekten om det hållbara arbetslivet som hamnat i skymundan.
I en kartläggning av det danska forskningscentret för arbetsmiljö, NFA, har yrken rankats efter hur hårda de är. Utifrån hur fysiskt krävande jobben är visas svart på vitt hur svåra Svenskt Näringslivs "enkla jobb" faktiskt är.
För i listan, som nyligen presenteras i Arbetet, finns inga höginkomstyrken. Man får söka långt ner för att hitta yrken med krav på någon eftergymnasial utbildning.
Bland de tyngsta yrkena enligt NFA är städare, målare, industriarbetare och kassörskor. Och lönerna är inte feta. En genomsnittlig heltidsarbetande städare tjänar 24 100 kronor i månaden, en kassörska 25 400 enligt SCB.
Låga löner ger stora vinster
Att Svenskt Näringsliv så ihärdigt driver retoriken om att löner ska hållas låga, och då särskilt bland "de enkla jobben", är ingen slump. Företagens lönsamhet går enligt branschorganisationen före allt och det säger sig självt att större vinster kan göras om två anställda gör samma jobb som en, men till samma låga kostnad.
Och så länge de här jobben kallas för enkla, som att de egentligen inte riktigt behövs, kan man rättfärdiga lönesänkningar.
Men det som gör det här pratet särskilt cyniskt är att det rör yrken där kroppar slits ut allra mest. Där flest arbetsplatsolyckor sker, där flest sjukskrivs och där ohälsan är störst.
Det kan te sig filosofiskt, men frågan är när vi ska börja värdera arbete för vad det faktiskt är. När vi ska börja tro på lön för mödan och ifrågasätta självklarheten i att Icas vd tjänar 80 gånger mer än en av sina butiksanställda.
För arbetarjobben behövs – arbetarna behövs. Är det något pandemin visat så är det hur avgörande den här yrkeskategorin varit i att hålla samhället flytande.
Någon gång måste det hårda slitet börja synas i arbetarnas lönekuvert.