En total förlust för Putin är lösningen
Fredlig samexistens är en illusion
SÄLEN Det är ingen tvekan om vad som dominerat dagarna på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Kriget i Ukraina är konstant närvarande. Gräl om svenskt Nato-medlemskap har ersatts av enighet.
När Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk i går talade till konferensen möttes han av stående ovationer.
Hultqvist anmälde
Stödet för Ukraina samlar hela Sverige. Samtidigt diskuteras kostnader och hur mycket vi själva kan avvara i form av materiel, med artillerisystemet Archer som det tydligaste exemplet.
Tidigare försvarsminister Peter Hultqvists skarpa kritik mot Ulf Kristersson i Archer-frågan är väl det närmaste en konflikt vi kommit under dagarna på Högfjällshotellet. Hultqvist har redan KU-anmält statsministern och hävdar nu att Kristersson ljuger om varför man inte skickat artillerisystemet till Ukraina.
Vårt krig
Det har sagts förut, men tål att sägas igen. Bidragen till Ukrainas försvarsförmåga är ingen vänlig gest eller välgörenhet. Det är vårt krig som just nu utkämpas av ukrainska soldater. Ukraina försvarar hela Europas säkerhet och frihet.
Kostnaden för Archer ska ställas i jämförelse med kostnaden för en rysk vinst.
När Gudrun Persson, Rysslandsexpert och forskningsledare vid FOI, talade på konferensen i går sa hon att vi kan glömma idén om en fredlig samexistens mellan Ryssland och Europa den närmsta tiden. Det här handlar inte bara om Vladimir Putin – hela den ryska regimen och samhället har rört sig mot detta under en lång tid.
Väst har varit naiva. Det betalar vi priset för nu.
Kan bli dyrt
Det är en reell risk att ett långvarigt krig får Ukrainas allierade att börja skruva på sig över prislappen.
I Sverige ses Rysslands anfall också som ett hot mot oss. Här fick kriget oss att köpa vattendunkar och börja leta efter var närmaste skyddsrum ligger.
Men i många europeiska länder är kriget mindre ett hot mot den egna säkerheten, och mer en fråga om ekonomin. Där är det elräkningar och gasbrist som oroar främst.
Macron medlade
Vi ska inte glömma att Frankrikes president Emmanuel Macron i inledningen av kriget ägnade all sin kraft åt att försöka förhandla med Vladimir Putin om en fredlig lösning. Macron betonade tidigt vikten av att inte ”förnedra” Ryssland efter krigets slut. I slutet av november uppmanade den franska presidenten Natos övriga medlemmar till att ge Ryssland ”säkerhetsgarantier” för att få ett slut på kriget.
Uttalandet mottogs inte väl av Ukraina.
Emmanuel Macron har hittills inte fått något större gehör. Men han är en av EU:s mest inflytelserika politiker. När månaderna går och kriget fortsätter finns risken att fler börjar lyssna på honom.
Handel fungerade inte
Inställningen att utbyte och handel med Ryssland skulle säkra vänskapsbanden har dominerat den europeiska politiken de senaste decennierna. Den var en av anledningarna till den svaga reaktionen på annekteringen av Krim 2014.
Nu vet vi att det inte blev någon succé att förlita sig på den ryska gasen. Men illusionen att det går att komma överens med Vladimir Putin på ett civiliserat sätt – och därmed att Ukraina ska tillmötesgå de ryska kraven – lever vidare.
Oavsett hur det låter på en konferens i Sälen.