Turkiet Putiniseras i allt snabbare takt
En dag satt Turkiets framtid i Aftonbladets kafé. Sedan kuppen i somras har ett dussin av den turkiska republikens mest namnkunniga journalister sökt skydd i Stockholm.
- Jag har aldrig brutit en lag i hela mitt liv, men jag fick ta hjälp av flyktingsmugglare för att ta mig hit, berättar en tidigare redaktör för en av Turkiets större tidningar.
De har alla olika historier men gemensamt att de är en del av ryggraden i Turkiets fria media, eller räddare sagt - före detta fria media. Nu är de politiska flyktingar i en av Europas nordligaste huvudstäder. Och vintern är i antågande.
Diktaturerna föll
Situationen påminner lite om 60- och 70-talen när politiska flyktingar från Francos Spanien, militärjuntans Grekland och Pinochets Chile fann en fristad i Sverige. När diktaturerna till slut föll kunde många återvända. De bidrog till att bygga upp partier, civila samhällen och fria medier igen.
Att människor flyr Turkiet är heller inget nytt. Bland andra kurder, syrianer och andra minoritetsgrupper har sedan länge tvingats ge sig av och många har rotat sig i Sverige.
Senaste gången jag själv besökte Istanbul och Ankara var förra året. Det var en annan tid där man kunde träffa journalister, aktivister och politiker öppet.
Varningstecken
Men redan då fanns varningstecken, den oförutsägbare president Recep Tayyip Erdoğan, fängslade journalister och använde soldater och stridsvagnar mot den kurdiska minoriteten.
Men efter den misslyckade militärkuppen 15 juli i år försöker Erdoğan ta full kontroll över hela samhället. Landets fria medier har i praktiken krossats. Över 170 medier har stängts och fler än 140 journalister sitter fängslade.
44 döda
I lördags skedde ett terrordåd i Istanbul med minst 44 döda och 149 skadade. En fjärrutlöst bilbomb detonerade utanför Vodafone Arena samtidigt som en självmordsbombare sprängde sig i en närbelägen park.
- Det var helvetiskt. Lågor slog upp långt upp mot himlen. Jag satt och drack te vid ett kafé intill en moské. Folk kastade sig in under borden, kvinnor började gråta, säger Omer Yilmaz, städare i en moské mitt emot stadion, till nyhetsbyrån Reuters.
En utbrytargrupp ur kurdiska PKK har tagit på sig dådet och turkiska myndigheter svarade i går med att gripa över 100 företrädare för det prokurdiska partiet HDP.
Ingen rättstat
Förmodligen kommer vi att få se ytterligare angrepp både mot oppositionella medier och kurdiska grupper under de närmaste dagarna. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har ökat explosionsartat sedan kuppen och Turkiet kan i dag varken betraktas som en rättstat eller en demokrati.
För Europas del innebär utvecklingen en allvarlig säkerhetspolitisk risk.
Mest uppmärksammat är EU:s flyktingavtal med Turkiet där Recep Tayyip Erdoğan fått rollen som Europas gränsvakt mot flyktingar från främst Syrien.
Han hotar nu med att riva avtalet och släppa på flyktingströmmen igen om inte turkiska medborgare ges visumfrihet till EU. Hur allvarligt hotet är vet ingen, men Turkiets ekonomi är till stor del beroende av handel med EU och det vet Ankara mycket väl om.
Större problem
Vad som på sikt kan bli ett större problem är Erdoğans allt mer Europafientliga retorik, och hans uppenbara förakt för EU:s värderingar om demokrati, pressfrihet och mänskliga rättigheter.
Under Erdoğan håller Turkiet på att Putiniseras i snabb takt och det är svårt att se någon botten. Längs EU:s östra gräns, från Moskva till Ankara, angriper allt fler den liberala demokratin.
Men Europa måste fortsätta att ställa krav på Turkiet, även människorna där förtjänar att återfå sin frihet. Och genom att ge en fristad till journalister, oppositionella och andra som tvingas fly kan vi hålla hoppet levande om att regimen en dag kommer att falla.
I år firar Sveriges Tryckfrihetsförordning 250 år men striden är lika levande i dag som för två och ett halvt sekel sedan. Vårt land har fortfarande en roll att spela.