Borgs trafikskatt skapar nya klyftor

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Nyligen tog regeringen det första steget för att låta trafikförsäkringen ta över kostnaderna för de personskador trafiken skapar. I en lagrådsremiss föreslog finansminister Anders Borg en 32-procentig skatt på försäkringen.

Bilbranschen, moped- och motorcykelhandlarna, Motormännen och motorcykelorganisationerna avvisar idén, liksom åkare, taxibranschen och trafikförsäkings­föreningen. Svenskt Näringsliv är kritiskt, precis som ­Saco och LRF.

Redan från början har regeringen lyckats reta upp alla som ens ytligt kommer att beröras av förslaget. Ändå är den nu föreslagna skatten bara ett första steg. Ett mer bestående system där kostnaderna för personskador läggs på trafikförsäkringen utreds.

Det argument finansministern använder är tämligen enkelt. Om fordonsförare får betala de skador de ställer till hoppas han att de ska köra försiktigare.

Kanske har han på ett sätt rätt. Motorcykelorganisationerna har varnat för att resultatet kan bli att det i praktiken blir omöjligt för i vart fall yngre förare att köra mc, i alla fall lagligt. Möjligen skulle det göra trafiken säkrare, men till ett högt pris.

Säkert blir också priset för att försäkra Borgs stadsjeep högre. Den är visserligen tämligen trygg för föraren, men livsfarlig för omgivningen.

Borgs problem är att hans egna väljare – inte minst utanför storstäderna – nog inte väntar sig att en moderat finansminister ska skapa trafiksäkerhet genom att hindra ­människor från att använda sina fordon.

Antagligen är inte heller en helt ny skatt det första som förväntats av en moderat finans­minister.

Remissinstansernas kritik kan mycket väl visa sig vara en stilla försmak av de reaktioner som kommer att komma.

Regeringens förändring av trafikförsäkringen kan också visa sig få konsekvenser långt från våra vägar. Det handlar om synen på vårt gemensamma ansvar för trygghet.

Med samma argument som regeringen nu använder skulle rader av aktiviteter kunna beskattas. Varför ska till exempel samhället stå för sjukvård om någon skadat sig när de frivilligt åkt skidor, eller arbetat i trädgården? Och ska rökare ha rätt till sjukvård? Att belasta tobaken med alla dess samhällsekonomiska kostnader skulle tvinga alla att fimpa.

Problemet är att privata försäkringar, till skillnad från det gemensamma trygghetssystemet, stänger ute dem som har störst behov av stöd.

Människor i rätt ålder och med ordnade förhållanden kan försäkra sig billigt. Personer som är mer utsatta får betala mer. Det skapar nya klyftor och landets trafikanter är de första som drabbas.

IP