Går Somalia att rädda?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kriget härjar på nytt i det utfattiga Somalia. Den ständige fienden från Etiopien släpper bomber över flygplatser i grannlandet och skickar ännu fler soldater. Den här gången för att rädda Somalias övergångsregering, erkänd av omvärlden men aldrig i närheten av att styra i huvudstaden.

Etiopien och övergångsregeringen har en gemensam fiende: de islamiska domstolarna (UIC), som behärskar södra och centrala Somalia och förmodligen ger betydande stöd till rebellrörelser i Etiopien.

UIC byggde sin makt ur det kaos som plågat Somalia: nationellt sönderfall, strider mellan krigsherrar, klanledare och deras trashanks­arméer med ofta svårt drogade barn och ungdomar.

De islamiska domstolarna etablerade ordning i huvudstaden Mogadishu men baserade den på sharia­lagar. Från USA kommer anklagelser om att UIC är på väg att förvandla Somalia till ett talibanskt Afghani­stan och upprätta förbindelser med al-Qaida. Därför har Bush-administrationen stött den inbördes splittrade övergångsregeringen men också krigsherrar. Etiopien har varit en lydig allierad. Att USA på egen hand skulle intervenera är uteslutet efter Clintonregeringens förödmjukande nederlag 1993.

Vapnen flödar

UIC, uppdelad i bland annat en måttfull och en fundamentalistisk riktning, kan räkna in bistånd från Eritrea (ständigt i opposition till Etiopien) men också från Iran och av allt att döma från internationella jihadister. Vapnen flödar in i Somalia trots FN:s mångårigt påbjudna vapenembargo.

UIC:s politiska och militära framgångar har de senaste dagarna dämpats något på grund av Etiopiens angrepp, som kritiserats av EU men besynnerligt nog fått förståelse från afrikanska unionen, AU. Ingen föreställer sig dock att lag och ordning i Somalia skapas på slagfälten.

FN:s säkerhetsråd antog tidigare i år en resolution, som manade till fredssamtal men också till militärintervention av AU:s regionala styrkor. Kofi Annan försäkrade att dessa inte skulle betraktas som invasion. UIC gjorde den motsatta tolkningen med viss rätt. Vad skulle AU-soldater göra annat än stärka övergångsregeringen, med obetydlig folklig legitimitet och i praktiken utan egen armé? Få, om ens något, östafrikanskt land är berett att sända soldater till Somalia.

Förhandling – inte krig

Sverige knyts i någon mån till kriget via medlemskap i kontaktgruppen för Somalia. Fast gruppen, upprättad av USA, har saknat betydelse.

Förhandlingarna om det upplösta Somalias framtid, som ett snabbinkallat säkerhetsråd diskuterar, bör rimligen föras i dialog mellan afrikanska unionen och arabförbundet. Ett av målen måste vara att förmå den provisoriska regeringen och de islamiska domstolarna att förhandla i stället för att föra krig med eller utan ombud.

I väntan på något litet positivt resultat flyr allt fler somalier sitt land.

OS