Vad jag hade velat veta när jag tog studenten
En del kommer kanske hata den här texten
Vem är jag att ge livsråd till andra, brukar jag tänka. Men det finns en del jag hade velat höra när jag själv tog studenten för 12 år sen. Det är inte så längesen, samtidigt som det känns som en evighet sedan.
Du som bor hemma idag och oroar dig för att bli bostadslös, du är inte ensam. De första jag kände som flyttade hemifrån var de som hade rätt kontakter, eller fick en bostadsrätt av föräldrarna. Annars ska du ställa dig i bostadskön direkt, om du inte redan gjort det.
Jag ställde mig när jag var 20 istället för 18, det är två år i kön jag gärna hade velat ha idag. Det kommer inte hjälpa dig nu, kanske inte senare heller. Inte i takt med att hyresrätter ombildas till bostadsrätter.
Men kanske får du ett korttidskontrakt, ett studentboende eller en ungdomslägenhet när du behöver den som mest. När din partner gör slut, din mamma kastar ut dig eller när du bestämmer dig för att flytta tillbaka till staden du ville lämna direkt efter gymnasiet.
Och du som vill eller kan bo kvar hemma: det är okej. I Europa är Sverige det land där vi har mest bråttom att flytta hemifrån, så du kan ta det lite lugnt. Har du en partner du vill flytta ihop med? Kom ihåg att det bara är personen på kontraktet som har rätt till lägenheten om det skulle ta slut, även om det känns som att ni kommer vara ihop för alltid.
Du som inte kommit in på din drömutbildning, det är okej. Jag ska inte ljuga, dina möjligheter att plugga upp betygen på komvux är inte lika stora som de var för dina föräldrar.
Det har gjorts dramatiska nedskärningar på vuxenutbildningen de senaste 15 åren och dina föräldrars utbildningsbakgrund spelar idag större roll för din framtid än hur hårt du kämpat i skolan. Men ta möjligheterna som finns. Orkar du inte plugga nu så strunta i det, men släpp inte drömmen bara för att du inte klarade det första, andra eller tredje gången. Skriv högskoleprovet, plugga upp dina betyg och fortsätt försöka – om det är det du verkligen vill.
Du som helst vill börja jobba, gör det. Men bara så du är förberedd: kvinnor har fortfarande lägre lön jämfört med män, och personer med invandrarbakgrund har lägre lön än inrikes födda. Handlar det om att kvinnor och invandrare väljer fel jobb?
Inte direkt.
I en svensk studie skickades ansökningar från två personer till flera tjänster. Enda skillnaden i ansökningarna var att ena namnet var ”svenskklingande” medan det andra var från mellanöstern. Sannolikheten att den med svenskt namn ens skulle höra från arbetsgivaren var 50 högre. Jag skulle vilja tipsa om facket, men jag vet inte hur stor nytta du har av dem om du är timanställd, på tidsbegränsat vikariat eller hoppar in så fort det plingar i telefonen.
Nu har många fackförbund gått med på de nya reglerna i LAS som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark nyligen presenterade. Hon var förresten tidigare ordförande för ett av de största facken, och väljer nu att göra arbetsmarknaden ännu mer otrygg.
Hon säger att det ska bli lättare för unga att få jobb, men egentligen blir det bara lättare att sparka folk, även dig.
Och du som är olyckligt kär, det kommer gå över. Och till dig som blir kär i män: han kommer inte lämna sin fru, även om han säger att du förstår honom som ingen annan. Och lämnar han henne så är det inte säkert att det blir så roligt för dig.
Undersökningar visar att kvinnor mår sämst av slitningar i förhållandet, medan män mår sämre efter skilsmässan. Kvinnors hälsa är generellt bättre när de inte är i en relation med en man, medan män mår bättre när de får leva med en kvinna.
Och så en grej till, om han är mycket äldre än du: hälften av alla män mellan 40-70 år har erektionsproblem. Nu är sex verkligen inte allt – för en del betyder det ingenting. Men det är en liten detalj som blir väldigt mycket viktigare när den inte funkar. Å andra sidan skulle ni kunna vara undantaget som får det helt fantastiskt, vad vet jag. Men du behöver inte ha bråttom.
Du som varit med om ett övergrepp, du är inte förstörd.
Jag vet inte hur mycket ni pratar med varandra om era upplevelser av övergrepp nu, kanske är ni mer öppna än när jag var 18. Jag vet i alla fall att de flesta unga tjejer definierar sig som feminister, och tycker jämställdhet är viktigt. Ta varandra på allvar, men glöm inte det här: övergrepp, oavsett hur brutala de är, behöver inte definiera resten av ditt liv.
Jag skriver inte det för att förminska en upplevelse eller få dig att tro att du med ”rätt inställning” kan tänka bort det du upplevt. Men det är alldeles för ofta som det pratas om att kvinnor är förstörda, trasiga eller ärrade efter sexuella övergrepp.
Men ingen människa ska behöva se sig själv som varken förstörd eller trasig. Det finns hjälp att få, det finns människor att prata med, och det finns poliser att anmäla till, även om statistiken inte är så ljus när det gäller att klara upp den här typen av brott. Mörkertalet är stort, och bara så du vet, de flesta våldtäkter begås av någon i din närhet. Din kille, din man, din killkompis.
Han kanske inte ens vet vad han har gjort. Kanske är det därför alla känner någon som utsatts för en våldtäkt, men väldigt få känner en våldtäktsman. Jag skriver inte det här för att du ska vara ständigt rädd, men du ska veta att du inte är ensam, och du är inte förstörd.
En del kommer kanske hata den här texten och alla mina råd. Men jag bryr mig inte riktigt lika mycket om vad andra tycker nu som jag gjorde när jag var 19.
Och det är kanske det bästa med att bli äldre.