Var 10 000 afghaner bara påhitt, Morgan?
Vadå inte överge Afghanistan? Vi har redan gjort det
Först var det justitieminister Morgan Johansson som yrvaket började prata om ”tusentals, ja kanske 10 000 personer”. Regeringen fick kritik för att de inte flög hit personal som hjälpt Sverige på plats i Afghanistan. ”Vi kan inte fylla de platserna med afghaner som någon gång arbetat för Sverige”, menade Johansson, och syftade på kvotflyktingsystemet.
Efter uttalandet var det många som undrade var han hade fått den siffran ifrån. Det fick vi inte veta. Däremot visste vi redan då att talibanerna söker upp och dödar personer som hjälpt utländsk makt.
Det hann knappt gå några dagar innan nästa besked. ”Sverige fortsätter ett intensivt arbete för att kunna evakuera lokalanställda, tolkar och deras familjer”, säger Ann Linde till SVT. Men som många vet blev läget lite krångligare. Något vi inte minst sett från flygplatsen i Kabul. Det är familjer som räcker över småbarn till främlingar för att ta dem till säkerhet. Det är människor som klänger sig fast vid flygplansvingar innan de störtar till marken.
Först i torsdags kom besked från Linde att 41 lokalanställda kommer att evakueras ”inom dagar”. Samtidigt konstaterar Johansson att ”det är inte aktuellt att utvidga det här ytterligare. Utan ska vi göra något så är det att fortsätta hjälpa till med flyktingläger i närområdet”.
Frågan är vilket närområde Johansson tänker på. Ska han in till Iran eller Pakistan och erbjuda afghaner hjälp?
Lycka till med det, Morgan.
Det var vår inrikesminister och utrikesminister. Statsminister Stefan Löfvens uttalande efter talibanernas intåg handlade varken om att ge afghaner i Sverige trygghet eller be om ursäkt för regeringens tröghet som kan ha kostat människor livet. I stället lovar han att ”en sak ska vi vara väldigt klara över: vi ska aldrig tillbaka till 2015.”
I en tid då många afghanska män, kvinnor och barn riskerar livet, så lovar vår statsminister att hit ska de i alla fall inte.
Löfven skriver på Instagram att han aldrig ska överge det afghanska folket. Men det har vi ju redan gjort, vi gjorde det i maj i år på amerikansk signal: de inledde kriget efter 11 september 2001 och nu ska de bestämt ut. NATO och Sverige lydde vinken och drog sig ut samtidigt.
Militära närvaron åt sidan så kvarstår faktum: det finns människor i Sverige som fortfarande är rädda att skickas tillbaka. Det finns människor som oavsett vad vår regering tycker, kommer göra allt för att ge sig själva och sina barn en bättre framtid, och den finns inte i Afghanistan.
Hittills har Sveriges agerande påmint om en dålig komedi, men skrattet fastnar i halsen när man inser att varje dröjsmål och varje klantighet kan ha kostat människoliv.