Inte bara fransmän vill njuta och älska
Sjukt att vi inte får sänkt arbetstid och pensionsålder
I förra veckan samlades fransmännen återigen till massdemonstrationer. Vid tre tillfällen den sista tiden har runt en miljon människor gått ut på gatorna och visat sitt missnöje mot Emmanuel Macrons beslut om att höja pensionsåldern från 62 till 64 år.
Runt om i Europa suckas det över att de där tokiga fransoserna alltid ska ut och protestera.
Vad är väl 64 år som pensionsålder att tjafsa om?
Snittet för pensionering i EU-länderna är 65 år, medan vi i Sverige ska arbeta till 66 och i Danmark, Grekland och Italien till 67.
Äta croissant och dricka pastis
Men i Frankrike är motståndet till att behöva arbeta ytterligare två år stort. Argumenten är till viss del desamma som lyfts fram här.
Alldeles för många orkar inte arbeta ens ett helt arbetsliv.
Skillnaden i Frankrike är att tanken om att kunna leva ett gott liv innan man blir för gammal fortfarande lever.
Det är lätt att se framför sig hur de livsnjutande fransmännen vill få tid att äta sin croissant i godan ro eller spela petanque och ta en pastis på eftermiddagen. Men det är en milt sagt romantiserad bild.
I själva verket handlar demonstrationerna om att fransmännen tar striden för ett annat sätt att leva. De ifrågasätter hela idén, som blivit till en vedertagen sanning, om att vi måste arbeta mer för att kunna få en hygglig pension.
Digital revolution
Med tanke på den digitala revolution som skett de senaste decennierna borde det snarare vara tvärtom. Pensionsåldern borde kunna sänkas, samma sak med arbetstiderna. Produktiviteten i den svenska ekonomin har ökat med i genomsnitt 2,4 procent per år mellan 1950–2014. Nu är även artificiell intelligens, AI, på väg att ta över mycket av den mänskliga arbetskraften.
I en rimlig värld skulle denna datorisering och ökade produktivitet leda till att vi slapp slita på jobbet dagarna i ända.
Istället har de ekonomiska klyftorna ökat. Företagens vinster har vuxit på människors bekostnad.
Beskatta kapital
Inte ens Socialdemokraterna vågar längre driva en fördelningspolitik som höjer skatter på kapital snarare än att höja pensionsåldern för arbetare.
Det är 45 år sedan svenskarna fick en lagstadgad femte semestervecka. Och det är över hundra år sedan (1919) åtta timmars arbetsdag infördes. Det har skett en stor strukturomvandling av arbetsmarknaden sedan dess, ändå har vi inte fått mer fritid.
Det är faktiskt sjukt.
I Ukraina säger vi att de krigar för allas vår frihet och demokrati i Europa. Liknande går att säga om protesterna i Frankrike. Deras högljudda kamp för mer fritid och mindre arbete angår även oss.