Julhandeln slår ännu ett orättvist rekord
Därför önskar jag skattehöjningar och fördelningspolitik i julklapp
Hörlurar har utsetts till årets julklapp, det är riktigt giftigt. Det är som att Handelns Utredningsinstitut (HUI) vill peka ett sarkastiskt finger mot oss.
Förra julen utsågs den färdigpackade matkassen, gärna till behövande. Helst skulle man skänka en ko till en familj i ett fattigt land.
Det var Karl-Bertil Jonsson-konservativt men lite varmt ändå; välgörenhet som konsumtion. Samtidigt var det modernt individualistiskt eftersom vi kunde visa upp vår godhet.
Årets julklapp är bara individualistisk.
Hörlurar är genialt både som tidsanalys och klassmarkör. HUI ser dem också främst som ”en symbol” för en tidsanda och en livsstil.
”Vi har i dag tillgång till musik, film, nyheter och annat direkt i telefonen, surfplattan, läsplattan, datorn eller mp3-spelaren. Vi kan konsumera allt detta på nya platser och på alla tider på dygnet”, skriver HUI i motiveringen.
Och så är det ju. Hörluren är en symbol för en jag-stark högertid som framlevs i en egobubbla. Vi står i morgonkylan eller i tunnelbanan på väg till jobbet och ingen hör vad du lyssnar på – förlåt konsumerar – och du hör ingen annan. Man kan även praktiskt låtsas att inte höra även om man hör, ursäkta talade ni med mig? Förlåt, här måste jag kliva av.
Nästa år kan HUI ta steget fullt ut och göra ett verkligt tydligt symboliskt statement och lansera skygglappen som årets julklapp.
Men då skulle man inte få med den största symboliska poängen med årets julklapp, den sylvassa klassanalysen:
Hörlurar fyller inte någon funktion om man inte redan äger dyrbara apparater. Det är en julklapp enbart för dem som redan har, helt meningslös för dem som inte har.
Julhandeln väntas förstås ”slå rekord” i år igen, 66 miljarder – en ökning med bara 1,5 procent eftersom ekonomin är i gungning, 340 000 är redan arbetslösa och nästan 60 000 har varslats i år – men ändå en ökning, för 16:e året i rad.
16 rekordshoppingjular i rad är inget att fira.
Skattesänkningarna har gjort att många har för mycket pengar och väljer att fördela dem till andra som också har för mycket pengar i form av julklappar och sylta.
Julen är medelklassens internfaktureringshögtid.
Sedan finns de som varken har råd med läsplatta, mp3-spelare, dator eller smart telefon.
De behöver inga hörlurar.
De är många.
Jag inte är en av dem. Jag har tre par hörlurar, två fler än jag behöver, jag stirrar ständigt i min Iphone och oro för att julskinkan ska vara slutsåld ligger närmre till hands än tankar på alla dem som inte ens har råd att köpa en julskinka till familjen.
Jag är alltså inte bättre än någon annan i mitt moderata storstadskvarter.
Därför önskar jag skattehöjningar och fördelningspolitik i julklapp, inga idiotiska, orättvisa konsumtionsrekord.
Då kommer fler att få råd med hörlurar.