Putin är SD:s dröm om en stark ledare
Ingen slump att Åkesson inte ville ta ställning
Öppningstalare var Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. På konferensen i Moskva deltog Marine Le Pens franska högerextremister, österrikiska Frihetspartiet, Lega Nord från Italien, Alternativ för Tyskland och Belgiska Vlaams belang.
För att nämna några.
Och så Sverigedemokraternas förre partiledare Mikael Jansson.
Det var i juni 2018, fyra år efter den ryska ockupationen av Krim och tio efter att Putins trupper marscherat in i Georgien.
Nästan hela denna tid hade Mikael Jansson varit försvarspolitisk talesperson för SD. Han hade varit ledamot av Försvarsutskottet i riksdagen och av Försvarsberedningen med en unik inblick i frågor som rör rikets säkerhet.
I sitt tal hyllade Mikael Jansson Vladimir Putins ledarskap.
Han var där med sitt nya parti, en obetydlig politiskt utbrytargrupp ur SD med namnet Alternativ för Sverige.
– Vårt syfte är att knyta kontakter med nationalistiska partier från hela Europa, sa Gustav Kasselstrand, partiledare och tidigare ordförande för SD:s ungdomsförbund.
Mikael Jansson var åren 1995 till 2005 Jimmie Åkessons företrädare som SD:s partiordförande, det var han som 1996 förbjöd nazistuniformer på partiets möten.
Övergången från SD till Alternativ för Sverige, från Försvarsberedningen till Moskva, verkar ha gått sömlöst. Ena stunden stod han på rikskonferensen Folk och försvar i Sälen, i hjärtat av svensk försvarspolitisk debatt, nästa med Sergej Lavrov.
Samma år på Folk och försvar talade dåvarande chefen för den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Gunnar Karlsson, under en stor PowerPoint med texten "Man kan inte lita på någon".
Bilden föreställde ryska dockor.
När nu SD försöker framställa det som att partiet alltid varit tydliga motståndare till Putin kan det vara värt att påminna om att de nästan hela tiden företrätts i just den frågan av - Mikael Jansson.
"Putin, kom hit och avsätt vår landsförrädare till statsminister" som en lokal SD-topp vädjade för några år sedan
Då Jimmie Åkesson inför SVT:s Anders Holmberg för någon månad sedan vägrade välja mellan Joe Biden och Vladimir Putin lutade han sig alltså mot årtionden av SD:s historia.
– Så vem väljer du? frågade Anders Holmberg.
– Vilken är kontexten, ska jag välja mellan USA och Ryssland? svarade Jimmie Åkesson.
– Vilken politisk ledare föredrar du av de här två? Det är kontexten, sa Holmberg
– Det beror helt på kontexten, sa Åkesson.
Den förre oppositionsledaren i Ryssland, Boris Nemtsov, mördades utanför Kremls murar i februari 2015. Den nuvarande, Aleksej Navalnyj, sitter i fångläger efter att rysk säkerhetstjänst försökt giftmörda honom men misslyckats.
Jag hade själv förmånen att få träffa journalisten Anna Politkovskaja när hon 2004 var i Stockholm för att ta emot Palmepriset. Hon gjorde ett starkt intryck.
Politkovskaja hade vågat granska Putins Tjetjenienkrig och brotten mot mänskliga rättigheter där. Samma år blev hon förgiftad och två år senare sköts hon ihjäl i hissen i sitt eget trapphus.
Hon blev en av de första i en lång rad ledande ryska journalister, intellektuella, aktivister och dissidenter som har mördats under Putin.
Det är ett sätt att se "kontexten".
Ett annat finns på SD:s egna sajter, i Facebookgrupper och kommentarsfält där det länge frodats devota hyllningar till Putin.
"Putin, kom hit och avsätt vår landsförrädare till statsminister" som en lokal SD-topp vädjade för några år sedan, vilket Expo var först med att berätta.
Eller "Egor Putilov"-skandalen då SD hade anställt en tjänsteman i riksdagskansliet med så komprometterande kopplingar till Ryssland att han fick sluta och senare även vägrades presskort till riksdagshuset. Han blev istället chefredaktör för den SD-nära sajten Samnytt.
Eller att Jimmie Åkesson själv har låtit sig intervjuas av Putins propagandakanal RT. Eller att SD-nära sajten Nyheter idag vill att Sverige ska "bjuda in valobservatörer från Ryssland”.
I Europaparlamentet har SD ständigt röstat med Rysslands intressen, strax innan det ryska anfallet vägrade man som enda svenska parti att backa upp ett akut finansiellt stöd på 1,2 miljarder euro till Ukraina.
– Det här är ytterligare ett paket till den i grunden misskötta och korrupta ukrainska ekonomin, sa SD-parlamentarikern Charlie Weimers till Aftonbladet.
Så att SD har svårt med rågången mellan demokrati och diktatur är inget direkt nytt.
Men varför?
Svaret är: kulturkriget är viktigare.
"Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död”, som SD:s ideolog Mattias Karlsson skrev.
Och det är inte kampen mot Ryssland kulturkriget handlar om, utan mångkultur, feminism och Greta Thunberg. För SD är Putin en ideologisk allierad i den striden, en konservativ fyrbåk i ett vänsterliberalt mörker precis som Viktor Orbán eller Donald Trump.
Deras syn på den liberala demokratin är i grunden den samma, mångfalden och friheten gör oss svaga. Putin uppskattas av SD:s gräsrötter eftersom han är en stark ledare som pekar med hela handen, ingen HBTQ-certifierad, värdegrundsbaserad tönt.
Det är därför extremhögern hånar svenska Försvarsmakten när den går i Pridetåg och tar tydlig ställning för alla människors lika värde.
För Ulf Kristersson är Jimmie Åkessons klavertramp om Putin ett problem och diverse apologeter på högerkanten har inte varit sena att rycka ut till hans försvar för att relativisera så gott det går. Men jag är skeptisk.
Det finns faktiskt en historisk förlaga.
När Sovjetunionen 1968 invaderade Tjeckoslovakien för att krossa Pragvåren fördömde Vänsterpartiet kommunisterna, VPK, detta ungefär som SD idag fördömer Putin.
Men väljarna hade gott minne och VPK mer än halverades i andrakammarvalet samma år.
Jag tror det finns ett före och ett efter 24 februari 2022.
Även för svensk inrikespolitik.