Enklare att vara pappaledig om man tjänar bra
Löneskillnaderna drar iväg efter barnen
I veckan fick jag ett mejl från Försäkringskassan. Nå, det är inte helt ovanligt eftersom jag just nu genomlever de flesta av mina dagar som föräldraledig.
Den har gången gällde korrespondensen inte barnbidrag eller föräldrapenning, utan var en inbjudan till ett seminarium om hur vi skapar ett jämställt arbetsliv och föräldraskap.
Statistik från myndigheten visar den som har barn, tar stort ansvar för hushållsarbetet och samtidigt jobbar löper stor risk att bli sjukskriven. Särskilt hög är risken för kvinnor som börjar arbeta igen efter att de fått sitt andra barn.
Så kan vi ju inte ha det, om det är de flesta överens. Ändå är det politiska samtalet rätt tomt på förslag på vad vi ska göra åt det. Med ett undantag, förstås: att helt och hållet individualisera föräldraförsäkringen – dela föräldradagarna – mellan vårdnadshavarna.
Svenska kvinnor tar i dag ut över 70 procent av alla föräldrapenningsdagar, men beräkningar från tjänstemännens fackliga centralorganisation TCO visar att mammor i snitt är borta 14,5 månader från arbetslivet under ett barns första två år. Pappor är i snitt bara borta 3,8 månader.
Det får konsekvenser. Det är efter barnafödandet löneskillnaderna mellan män och kvinnor på allvar drar i väg, och kvinnor halkar efter både när det gäller inkomst och pension. Hos par i 40-årsåldern uppskattas ungefär tre fjärdedelar av inkomstskillnaderna förklaras av familjebildandet.
I och med föräldraskapet cementeras också rollfördelningen i familjen och efter att det första barnet fötts tar kvinnan allt större ansvar för städning, matlagning och disk.
Kan en individualiserad föräldraförsäkring råda bot på det här, och bryta de mönster som gör att kvinnor hamnar på efterkälken i arbetslivet och män förlorar tid med sina barn? Ja, sannolikt. Av erfarenhet vet vi att det mest framgångsrika sättet att få män att ta ut fler föräldradagar är att öronmärka dagar för fäderna.
De största vinnarna – rent ekonomiskt – på en individualiserad föräldraförsäkring vore alltså högutbildade och välavlönade kvinnor
Ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten kommer i första hand påverka den lönediskriminering som grundar sig i att arbetsgivare betraktar kvinnliga anställda som en ekonomisk risk. De kommer ju vara hemma mycket med barnen. Arbetsgivaren försöker kompensera risken med sämre löner och sämre karriärmöjligheter, men om männen var hemma i större utsträckning skulle riskerna fördelas jämnare.
Den här typen av diskriminering finns oftast bland privatanställda tjänstemän och mer sällan för offentliganställda arbetare. De största vinnarna – rent ekonomiskt – på en individualiserad föräldraförsäkring vore alltså högutbildade och välavlönade kvinnor. De mänskliga vinsterna skulle alla göra.
Samtidigt finns det tecken på att ett gammalt argument mot individualiserad föräldraförsäkring – att män missgynnas i karriären och att familjen förlorar ekonomiskt på att pappan är hemma länge med barnen – faktiskt stämmer.
En ny avhandling från Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet visar att finska pappor som är låginkomsttagare förlorar pengar på att ta föräldraledigt. Att vara hemma med barn innebär att man får en sämre löneutveckling när man är tillbaka på jobbet.
Här kanske vi ska stanna upp och säga något om hur den finska föräldraförsäkringen ser ut. I vårt östra grannland finns en könsneutral föräldraledighet där föräldrar får 70 procent av sin lön i ersättning och det finns sedan ytterligare sex särskilda veckor reserverade för pappan.
Men finska pappor tar bara ut en liten del av den könsneutrala ledigheten och bara hälften av papporna tar ut de öronmärkta pappaveckorna. Och endast fem procent tar ut någon ledighet ut över det.
Arbetarklassmän tar ut allra minst och det handlar förstås till del om sociala normer, men enligt forskningen kan det vara rationellt ur ett rent materiellt perspektiv. För studien visar nämligen att det bara är låginkomsttagare som förlorar på att ta en lång föräldraledighet. Enligt studien så får högavlönande pappor en bättre löneutveckling efter att de är tillbaka från sin föräldraledighet.
Tendensen man funnit i Finland tros även finnas här i Sverige, även om den sannolikt inte är lika stark.
Vad beror det på? Flera tänkbara tolkningar av resultaten presenteras.
I välbetalda tjänstemannayrken är man mån om att framstå som en modern pappa. Man uppmuntras av kollegor och chefer att ta föräldraledigt, och man har inte sällan en flexibilitet i sitt arbete som gör att man med större enkelhet kan vara borta från sitt jobb. Man kanske till och med kan flexa mellan arbete och föräldraledighet.
Den arbetarklasspappa som vill ta en rejäl föräldraledighet får kalkylera med att betraktas som en lätting
I arbetarklassyrken är det annorlunda. Chefer och arbetsledare är ofta mycket mer ogina i sin bedömning av en pappas produktivitet och arbetsinsats när han kommer tillbaka från en föräldraledighet. Arbetarmän som är hemma med ungarna uppfattas som mindre engagerade i sitt jobb. För medelklassmän är det tvärtom.
Den arbetarklasspappa som vill ta en rejäl föräldraledighet får kalkylera med att betraktas som en lätting av sin chef. I samma företag kan det arbeta en tjänstemannapappa som glatt hejas på av sina överordnade när han tar föräldraledigt.
Kathrin Morosow, en av forskarna bakom studien, berättar i en intervju som publicerats på Stockholms universitets sajt hur högavlönade pappor dessutom lägger mycket tid på att vara pappor offentligt. De iscensätter sitt faderskap genom att i högre utsträckning följa med på barnens träningar och föräldramöten. Pappor med lägre löner gör mer av det dagliga arbetet i hemmet, lagar mat, städar och tvättar.
– Det är de här krävande hushållssysslorna som tidigare har visat sig missgynna även kvinnors löner, säger Morosow.
Så är vi tillbaka där vi började, i spänningsfältet mellan föräldraskap, arbete och hushållsarbete.
Ett av målen med föräldraförsäkringen – både i Sverige och i Finland – är att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och att förmå män att delta i familje- och hushållsarbetet. Att nå dit blir inte mindre komplicerat när något i utformningen av den redan mest jämställda föräldraförsäkringen i världen bidrar till att klassklyftorna mellan pappor befästs. Vi måste helt enkelt våga både se kön och klass när ungarna föds.
Och då räcker inte ens en så djärv reform som individualiserad föräldraförsäkring.