Sammanslagningen av posten var en usel idé

Somar Al Naher

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Sorgebarnet Postnord går fortsatt dåligt. Det svenskdanska företaget redovisar en förlust på över en miljard kronor, problemen är störst i Danmark.

Enligt företagets ledning sägs orsaken vara "den snabba digitaliseringen". Danska myndigheter kommunicerar med sina medborgare digitalt istället för via brev, ett sätt att spara pengar. Men den besparningen som danska samhället gör har istället blivit en förlustaffär för Postnord.

Sammanslagningen var en katastrof

Eftersom svenska och danska posten sitter i samma båt är danskarnas problem också våra. När den dåvarande näringsministern Maud Olofsson stressade igenom sammanslagningen av danska och svenska posten var kritiken massiv från oppositionen och flera remissinstanser. Kritikerna fick rätt.

I Sverige har vi märkt av föräsämringen. På vissa håll i landet har företaget vägrat dela ut brev och tvingat kunderna att köra mil för att få fatt i sin post.

Förra året nådde antalet klagomål om Postnord en toppnotering. Aldrig har så många hört av sig till Post- och telestyrelsen för att uttrycka sitt missnöje över att breven inte kommer fram i tid eller att de slarvats bort.
Det är inte bara kunderna som känner sig missnöjda, facket har larmat om försämrade arbetsvillkor och ökad stress bland brevbärare.

Dumpar lönerna

Statligt ägda Postnord har också anklagats för att dumpa lönerna inom åkeribranschen.

När paket ska transporteras en längre sträcka hyrs underleverantörer och åkerier in. Många gånger låter Postnord bli att kräva kollektivavtal vid upphandling och resultatet blir att underbetalda chaufförer från Östeuropa kör lastbilarna.

Postnord har tidigare försvarat sitt agerande och sagt att det är så man måste göra för att vara "konkurrenskraftiga".

Måste kunna lita på posten

Postnord är en del av den svenska infrastrukturen och inte som vilket annat företag som helst. Deras uppdrag är att utföra en samhällsservice som är fundamental. Sjukhusen måste kunna lita på att patienterna får sina kallelser, myndigheter måste kunna nå sina klinter och räkningar måste nå fram till mottagaren i tid.

Regeringen har tillsatt en krisplan. Vad följden blir av den återstår att se men alldeles uppenbart så måste något radikalt förändras.