Liberalerna slits isär av sin SD-falang
Det pågår ett internt uppror mot Jan Björklund. Det har både affärstidningen Dagens industri och kvällstidningen Expressen berättat under de gångna dagarna. En eller ett par av de 20 personer som ingår i Liberalernas nyvalda riksdagsgrupp vill gärna sprida en bild av att det råder ”en djup splittring” kring partiledarens ovilja att släppa fram en moderatledd regering som är helt beroende av Sverigedemokraterna.
– Det skulle vara ett mindre svek än att samregera med S och ändå enklare att förklara, säger en källa till Expressen.
Verkligen?
Redan 2013 skrevs en intern rapport som visade att L kan få lika mycket utrymme för sin politik i en S-ledd regering som i en M-ledd. Men man anar att företagaren och tidigare partistyrelseledamoten Antonia Ax:son Johnson och riksdagsledamoten Johan Pehrson är nöjda med splittringen.
Och kanske håller L:s väljare med. År 2000 hade partiets sympatisörer den absolut mest generösa attityden till flyktingmottagning, men i samband med valrörelsen två år senare förändrades partiets profil på invandringsområdet. I dag tycker närmare hälften av L:s sympatisörer att det är vore bra att ta emot färre flyktingar, enligt siffror från SOM-institutet. Bara SD:s och KD:s väljare är mer restriktiva.
Men SD:s politik handlar ju inte bara om flyktingar.
I valrörelsen återlanserades historikern Håkan Holmbergs skrift “Den farliga mångfalden”. Holmberg, till vardags ledarskribent i liberala Nya Upsala Tidning, klarlägger här vilket sorts parti SD är. Det är ett parti med så snäv syn på svenskhet att det är nära på omöjligt att upptas i den nationella gemenskapen. Det är ett parti som vill tukta fria medier, kringskära civilsamhällets självständighet, ställa polisväsendet i partiets tjänst och som vill tvinga föreningsliv och utbildningsväsende att främja deras politiska uppfattning. Det är ett parti som motarbetar årtionden av jämställdhetspolitik.
Skriften – med förord av gamle folkpartiledaren Bengt Westerberg – borde göra det tydligt för en liberalpartist varför SD inte går att ha att göra med.
De senaste dagarna har tydliggjort att Liberalerna har två traditioner och nu står hela partiet inför ett vägval. När Lars Leijonborg lanserade språktest, Säpo-bevakade skolgårdar och automatisk utvisning för utlänningar som begår brott kanske det kunde ursäktas som valtaktik.
Nu står helt andra värden på spel. Om Liberalernas SD-falang går segrande ur striden är det ett grundskott mot det liberala partiets ställning i en över hundraårig socialliberal idétradition.
• Vill du ha våra ledare direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!