Alzheimersforskningen tar smällen av nedläggningen
Publicerad 2012-02-20
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För drygt två veckor sen slog nyheten ner som en bomb. Astra Zeneca lägger ner sin forskning i Södertälje. Över tusen personer mister sina jobb.
Debattens vågor gick höga. Sen blev det märkligt tyst.
Få talar om vad krisen i Södertälje ytterst handlar om. Här ser vi ju inte bara en ort i kris. Här ser vi en global läkemedelsbransch i kris. En bransch som avskedar forskare, i tusental. En bransch som inte längre klarar av sitt viktigaste uppdrag: att ta fram de läkemedel som människor behöver.
Branschen har länge fått kritik för att prioritera de läkemedel som ger störst vinst. Det är mer lönsamt att skapa läkemedel för de rikas välfärdssjukdomar än för de sjukdomar som tar de fattigas liv, som malaria och tuberkulos. Det är mer lönsamt att skapa läkemedel mot kroniska sjukdomar än att satsa pengar på nya antibiotika, som kan stoppa resistenta bakterier.
Nedläggningen i Södertälje signalerar att läkemedelsbolagen nu sänker sina ambitioner också för de läkemedel, som man hittills har prioriterat högt. Sedan 2007 har över 20 000 anställda förlorat sina jobb i Astra Zeneca. Och trenden är densamma i andra stora bolag. I jakten på vinst skärs forskningen ner.
Astra Zeneca i Södertälje har haft fokus på Alzheimers sjukdom. Vad händer nu för de många patienter, som väntar på resultat? Och vad händer med de många anställda, vars kunskap har varit Astra Zenecas viktigaste resurs?
Strax före jul lyssnade jag på Anders Hallberg, avgående rektor vid Uppsala universitet. Hans avskedstal var en appell för att rädda en läkemedelsforskning i kris. Vi kan inte bara passivt iaktta vad de stora läkemedelsbolagen bestämmer att göra – eller inte göra, menade Hallberg. Kostnader och risker har blivit för stora. Konkurrens förhindrar samarbete kring dyra projekt.
Finns det alternativ? Ja, Danmark är ett exempel.
I Danmark drivs forskning för nya läkemedel inte i vinstdrivande bolag. Den drivs i stället i stiftelser. Resultatet har hittills varit positivt. Fler nya produkter ligger i pipeline. Fler forskare får jobb.
Kan Sverige lära av Danmark? Ja, en sak är klar. Den danska modellen skulle bli mer långsiktig, och mindre riskfylld. I dag tas ju de stora riskerna i utveckling av läkemedel inte av de stora privata bolagen. De stora riskerna tas av patienterna, av de anställda, och de nationer, som satsar miljarder på forskning och samarbete.