Love is Blind verkar bara hitta omogna män
Muskelknutten med hockeyfrilla använde kvinnorna som gratis terapeuter
Det finns en hårfin gräns mellan att ha känslomässig mognad och att bara ge sken av det. Det är en sak att använda alla rätta ord, prata om vikten av kommunikation, hälsosamma gränser och acceptans för psykisk ohälsa. Det är en helt annan sak att faktiskt ta ansvar för sina känslor och handlingar.
Säsong sex av amerikanska Love is Blind tar pulsen på relationer och psykologi i populärkulturen. Det sista avsnittet – återföreningen – sändes natten till i torsdags på Netflix. Där kunde vi se personer som betett sig som svin försvara sig med att dra upp sina djupa psykologiska problem.
Säsongens älskling Amber Desiree, eller AD som hon kallas, fick ett nej vid altaret av sin fästman, Clay. I återföreningen berättar Clay att programmet hjälpte honom att inse att han levde med generationer av trauman som han sedan dess hanterat. Idag, efter mycket terapi, inser han sitt misstag och hade känt sig redo att gifta sig med henne.
”Vad ska jag göra med den informationen?” frågade AD.
Clay lämnade AD med ett krossat hjärta framför prästen och båda deras familjer. AD lämnade Clay med insikten han behövde för att börja gå i terapi.
I svenska Love is Blind fick vi se en variant av kontrasten mellan ord och handling. Christofer stod ut som den ”för snälla killen” som chockade halva Sverige när hans blida fasad föll. Bakom den låg förakt, elakhet och en redig dos kvinnohat.
Att han gärna pratade om sina känslor betydde inte att han kunde ta ansvar för dem.
Säg den som listat ut allt om sig själv. Men när män är omogna tenderar det att framför allt gå ut över kvinnorna i deras liv.
Ta till exempel Trevor i säsong sex av Love is Blind, muskelknutten med hockeyfrilla som charmade tittarna de första avsnitten. Han avslöjades i återföreningen med att under inspelningen ha ett kärleksintresse som väntade på honom.
”Varför ställde inte du upp på samma premisser som alla andra?”, frågade programledaren.
”Jag är emotionellt ohälsosam, jag vet det. Jag behöver terapi. Programmet lärde mig mycket om mig själv” svarade Trevor innan han ombads lämna scenen.
Kvinnornas emotionella arbete i programmet hjälpte honom i hans personliga utveckling.
Många hetero- eller bisexuella kvinnor har liknande berättelser. De hjälper en man som de älskar med att jobba på sig själv och sina känslor. Männen dumpar dem sedan, och kvinnorna står kvar med känslan av att de bara skottade uppfarten till ett hus de sedan stängdes ut från.
Mannen får gå vidare, stolt över sin personliga utveckling.
Jag är tacksam för den ökade acceptansen för psykisk ohälsa och terapi, men vi behöver ett nytt skifte i psykologin. Den trenden måste vara att ta ansvar för sina känslor och handlingar.