Tiggeriförbud handlar om förakt för svaghet
Prostitution och brottslighet lär öka
I veckan tillsatte regeringen en utredning om att införa ett nationellt tiggeriförbud. Tiggarna har visserligen efter pandemin blivit betydligt färre. Men som signalpolitik för SD är frågan viktig.
Utredare blir före detta hovrättslagmannen Krister Thelin. Han har även varit skribent på Svenska Dagbladets ledarsida och är ideologiskt mörkblå. Vad han kommer att dra för slutsatser är givet på förhand.
Men varför har Sverige aldrig infört något tiggeriförbud tidigare? Frågan har trots allt varit aktuell sedan minst 15 år.
Det finns flera goda argument.
Det första handlar om vilken människosyn man har. I Sverige har vi ansett att alla människor är lika mycket värda. Ingen har haft privilegiet att välja bort andra från att vistas ute, sitta på en viss parkbänk eller synas i gatubilden.
Men denna gamla syn verkar hålla på att ersättas av en ny, där svaghet väcker förakt och hån istället för medlidande. Och där vissa har fler rättigheter än andra. Eftersom de är starkare. Öppna valfritt socialt medium så får du se.
Tiggeriförbudets själva idé är att förbjuda fattiga människor att be om hjälp och att begränsa var de får sitta, höja sin röst och hur de får se ut.
Jag kan förstå att människor som har det bättre ställt inte vill bli störda och slippa se andras fattigdom. Men ger denna känsla dem rätten att bestämma vad andra får och inte får göra, ytterst med statens våldsmakt i ryggen?
Det är inte alls självklart.
Gränsen för statens makt håller just nu på att flyttas. Allt större del av våra liv regleras, läggs till rätta och styrs uppifrån. Vi får höra att det är för vårt eget bästa. Men med varje förbud, varje ny övervakning av vår e-post och varje poliskontroll blir friheten lite mindre.
Om man införde ett tiggeriförbud skulle dessa de allra fattigaste fortfarande behöva äta. Vad återstår i så fall? Prostitution eller kriminalitet? Att svälta?
För ett tiggeriförbud skulle vara tydligt riktat mot fattiga. Det är selektivt. Moderaterna tänker nog fortsätta tigga pengar av sina rika donatorer och ingen ropar på polis om någon frågar efter en cigarett.
Man kan lite stillsamt också ställa sig frågan om polisens resurser verkligen ska användas för att jaga tiggare. Mängder av brott blir idag inte utredda, från cykelstölder till nätbedrägerier. Vore det inte bättre om regeringen såg till att lösa dessa verkliga problem istället för att lägga pengarna och den politiska energin på signalpolitik?
Det kan man naturligtvis tycka. Men tiggeriförbud är inte vilken signalpolitik som helst. Den handlar nämligen om att sätta dit romer. En grupp, som tillsammans med muslimer, står högst upp på listan över SD:s hatobjekt.
Det framgick inte riktigt när regeringen presenterade sin utredning i måndags.
Men det är den verkliga poängen.