Rättsröta i Göteborg
9 APRIL 2011. Polisövergrepp
Den 30 oktober förra året var en lördag. Den morgonen stormade polisen in i ett par lägenheter i Göteborg och grep flera personer misstänkta för terroristbrott. Dagen före hade man gått ut med information till allmänheten om hotet och höjt bevakningen i centrala Göteborg.
Göteborgs-Tidningen visste att berätta: ”Enligt uppgifter till GT skulle det röra sig om en lastbil fylld med sprängmedel som skulle detonera i Nordstan i Göteborg.”
Fyra män pekades ut. De var släkt med varandra. Deras efternamn var inte Svensson.
Råa gripanden
Gripandena skedde med anmärkningsvärd råhet. Poliserna var maskerade och tungt beväpnade. I ett fall uppges polisen ha sparkat sonen till en av de gripna.
En annan gripen säger sig ha blivit sparkad två gånger. Polisen tog även hans fru och barn till polisstationen. Barnen blev separererade från mamman och fick gå in i ett annat rum. Inte så att de blev förhörda, det vore olagligt, utan ”barnen berättade om vad de varit med om” för en polis.
En av dem som greps var inte ens misstänkt. Han skulle bara höras ”upplysningsvis”. Ändå slog polisen in dörren till hans bostad och delgav honom felaktigt misstanke om brott.
Den fjärde greps i en bönelokal. Polisen passade även på att identifiera och förhöra alla andra som var där.
Dagen efter hade alla misstänkta släppts. Sedan lades förundersökningen ned. Det fanns inget hot med bomber mot Nordstan. Allt var påhitt.
Otydlig ansvarskedja
I stället påbörjades en förundersökning av vad som gått fel och vem som bär ansvaret.
I veckan lades den ner. Ingen är ansvarig. Ingen åtalas.
Hade någon av poliserna i stället klämt handen hade ansvarskedjan varit tydlig. Arbetsmiljölagen stadgar att man börjar titta uppifrån. Först ser man efter om rikspolischefen bär ansvaret. Sedan går man neråt.
För ett arbetsmiljöbrott finns alltid någon som kan fällas.
Är det inte vd:n så är det någon som har ett tydligt delegerat ansvar. Trappan städas uppifrån.
Står inte över lagen
I åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen redogör han för de fel polisen begått. Vart och ett för sig motiverar inte åtal. Ord står dessutom mot ord.
Men summan av alla fel blev ett fruktansvärt rättsövergrepp på fyra män och deras familjer. Att inte utreda detta är rättsröta när den är som värst. Att låtsas som att ingen är ansvarig duger inte.
Poliser har rätt att göra fel. Åklagare också. Med de står inte över lagen. Förundersökningen mot de ansvariga måste återupptas.
I Sverige ska man inte behöva vara rädd för polisen.