Allt är i sin ordning när V hungrar efter makten
Trötta på att vara stödhjul åt S
Det var ingen större chock när Nooshi Dadgostar gick ut med sitt krav i dag. I en intervju med Expressen säger hon att Vänsterpartiet ska sitta med i Magdalena Anderssons regering, annars blir det inget samarbete.
En rörig period
Det har varit rörigt de senaste åren. Inte minst inom politiken. Ulf Kristersson och Magdalena Andersson behöver söka stöd både höger- och vänsterut, för Kristersson innebar det att samarbeta med Sverigedemokraterna. För Andersson betyder det att hon behöver samarbeta med både Lööf och Dadgostar. Men hur samarbetet ska se ut verkar det finnas olika åsikter om.
Annie Lööf har gjort det till en sport att peka ut V och SD som två lika extrema partier. Ändå är det tydligt att SD är lite värre för henne. Det är svårt att se hur hon skulle åka på turné i landets skolor med Jimmie Åkesson, som hon gjorde med Jonas Sjöstedt. Dessutom var det motståndet mot SD som fick henne att överge den borgerliga Alliansen och stödja en socialdemokratisk regering.
Allt för Annie Lööf
Socialdemokraterna har gjort allt för att försöka göra denna centerledare nöjd, med kompromisser och avtal. Det har lett till att regeringen ibland tagit Vänsterpartiets stöd för givet, och tolkat deras löften om nyval och misstroenden som tomma hot.
I dag vet Socialdemokraterna bättre. Nooshi Dadgostar har visat att hon menar allvar.
Det är inte en helt orimlig tanke att partierna som utgör regeringsunderlaget även ska sitta i regeringen. Det skulle innebära att C, V och MP skulle regera ihop med S, om den sidan blir störst. Annars är alternativet ännu en instabil mandatperiod.
Det är förstås ingen enkel lösning oavsett. Tittar vi bara på den senaste tidens utspel ser mycket ut som att partierna hatar varandra. Vi är långt från valrörelsen 2010 när de rödgröna glatt poserade ihop. På ett sätt är det väl tur, eftersom de då gjorde ett rätt kasst val och förlorade.
Hoten haglar
Bara den senaste veckan har Miljöpartiet hotat att väcka misstroende mot regeringen. Vänsterpartiet har knappast varit lågmälda med sin kritik mot hur Socialdemokraterna hanterat Turkiet och Natofrågan. Ändå öppnar de för att sitta med i en fyrpartiregering.
Att våra riksdagspartier vill vara med och styra landet är inget konstigt. Att en del blir förvånade över att just vänstern har sådana ambitioner, beror nog mest på hur V betett sig tidigare. Som ett trevligt stödhjul åt en socialdemokratisk regering. Att de vill göra sig av med den rollen är inte det minsta konstigt.