Medan politiker pekar finger dör oskyldiga
Så här kan vi inte ha det.
Lunch igår. I regeringskansliet träffar justitieminister Gunnar Strömmer och ministern för civil beredskap, Carl-Oskar Bohlin, representanter för myndigheter och kommuner. Träffen har sålts in som ett ”krismöte” om sprängningar.
Vi får veta att det ska upprättas ett register, och Bohlin försäkrar att inte en enda dynamitgubbe ska hamna i gängens händer.
Nästan samtidigt, i riksdagshuset på andra sidan Strömmen. Magdalena Andersson och Ardalan Shekarabi anklagar regeringen för att inte satsa på brottsförebyggande arbete.
– Helt obegripligt, säger Andersson.
Mer pengar
Kommuner och tullen skulle få mer pengar om hon fick bestämma.
Sedan börjar mörkret falla. Medan barnen tränar på Mälarhöjdens IP i södra Stockholm skjuts en man i 18-årsåldern ihjäl på parkeringen. Några timmar senare skjuts två män i Jordbro söder om Stockholm. En ung man avlider. På morgonen exploderar en kraftig bomb i stadsdelen Fullerö norr om Uppsala.
En ung kvinna dödas. Av allt att döma var det tilltänkta offret någon annan.
Det är ovärdigt, obegripligt och outsägligt sorgligt.
Ändå är det så här vi vant oss vid att det är. Dagarna tillhör politiker som gör sitt bästa för att visa handlingskraft. Samtidigt lägger de allt ansvar för situationen på sina politiska motståndare.
Nätterna tillhör gängen och våldet. Oskyldiga dör och det är uppenbart att de kriminella inte bryr sig ett enda dugg om politiska utspel, vare sig de kommer från regeringen eller oppositionen.
Så här kan det inte fortsätta.
Kontroll på sprängmedel
Gunnar Strömmers arbete med att få kontroll över sprängmedel i Sverige är nog nödvändigt. Magdalena Anderssons satsningar på arbetet för att förebygga kriminalitet också.
Det vi inte behöver är ständiga försök att dra partipolitiska poänger på våldet.
Alla politiska partier står bakom satsningarna på polis och rättsväsende. Alla medger numer också att grunden för ett framgångsrikt arbete är att bryta rekryteringen. Alla, nästan, erkänner också att det förutsätter hela samhällets kraft.
Bjöd in till samtal
Den förra regeringen bjöd in till samtal om just gängvåldet. Moderaterna, på den tiden representerade av Johan Forssell, hoppade av. Det behövdes inga uppgörelser. Listan över åtgärder fanns redan i moderaternas partimotion.
Nu står det Strömmer fritt att genomföra den. Problemet är att september 2023 blir den dödligaste någonsin när det handlar om skjutvapenvåld.
Gunnar Strömmer får helt enkelt bita huvudet av skammen. Fortsätt gärna att träffa myndigheter och kommuner vid ditt runda bord. Men bjud också in Ardalan Shekarabi och representanter för de andra partierna för att prata om vad som ska göras.
Att få ett slut på dödandet är ett gemensamt samhällsintresse, men det kommer att ta tid. Politiken måste vara långsiktig, och den måste demonstrera samhällets gemensamma motstånd mot gängen.
Då duger det inte att sitta på var sin sida av Stockholms ström och peka finger.