Juholt drar upp foten ur klaveret
Uppdaterad 2011-06-09 | Publicerad 2011-06-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Uppgörelsen om insatsen i Libyen en väl avvägd kompromiss
– Varför vandrade Moses 40 år i öknen?
– Han ville inte fråga om vägen.
Man bör inte överdriva likheterna mellan Moses och Håkan Juholt. Utom möjligen en viss förkärlek för ökenvandringar.
Nu har Juholt hittat ut ur öknen. Dagens uppgörelse om en ny insats i Libyen är en väl avvägd kompromiss helt i Sveriges utrikespolitiska tradition.
Utgångspunkten är FN:s behov och Sveriges folkrättsliga ansvar. Den nya insatsen ska inte fokusera på att upprätthålla flygförbudszonen, utan andra delar av FN:s resolutioner.
Sverige fortsätter att bidra till insatsen med fyra Jas 39 Gripen, samt ett i reserv. Deras uppgift blir att spana, något som starkt efterfrågas.
Lite ironiskt är att den spaningskapacitet Gripenplanen har är en av de förmågor som utvecklades av Sverige för det kalla kriget och Östersjöns speciella förhållanden.
Just denna förmåga behövs i Libyen. Därför var det en helt oseriös linje att alla flygplan skulle hem.
Insatsen utökas också av en styrka med förmåga att borda fartyg. Den placeras tillsammans med brittiska förband. Även detta fyller en viktig och efterfrågad funktion.
Socialdemokraterna har fått igenom en rad civila och humanitära insatser. Regeringen har fått backa. En långsiktig politik för demokratiutveckling i Libyen tar form.
Det handlar om rent humanitära insatser men även en uppbyggnad av partier och fungerande demokratiskt samhälle efter Gaddafi.
Det är viktigt med breda överenskommelser i riksdagen när det gäller Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Därför är kompromisser nödvändiga och alla måste ge och ta.
Den nya socialdemokratiska partiledningen har klarat sin första riktiga politiska kris.
Samtidigt var den helt onödig. Utspelet om att ta hem Gripenplanen borde aldrig gjorts.
De konstiga uttalanden som Håkan Juholt och försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist gjorde dagarna kring första maj väckte en berättigad vrede även bland de egna.
Argumentationslinjen att S egentligen aldrig ändrat sig blev någon slags komisk höjdpunkt.
Den välvilliga tolkningen är – barnsjukdomar. En ny ledning, nya oprövade politiker och tjänstemän, som hamnar mitt i ett strålkastarljus de aldrig varit med om.
Den inte lika välvilla tolkningen är att det håller på att bildas ett nytt bunkergäng i S. Där man dunkar varandra i ryggen och bekräftar varandras verklighet – du och jag mot världen.
Om Håkan Juholt vill undvika fler ökenvandringar måste han öppna upp bunkern och lyssna på hela partiet, inte bara på dem som stött honom från början.