Fotbollstemplet bor granne med friheten
6 JUNI 2010. Sydafrika
Sowetos kyrkor har samlat till böner för fotbollslandslaget, Bafana Bafana, berättar Nombuyiselo Mapongwana, en av miljontals hiv-positiva i Sydafrika. Mycket nära hjärtat av Soweto, historiskt en kåkstad för miljontals svarta, reser sig det mäktiga Soccer City, ett futuristiskt tempel byggt till fotbollens och kanske Sydafrikas ära. Där invigs VM på fredag.
Soweto påminner om den långa blodiga kampen mot apartheid; där finns exempelvis ett minnesmuseum tillägnat Hector Pietersen.
Han mördades av polis under de ungas väldiga uppror 1976. Hector hann bli tretton år. Bilder på hans söndersargade kropp visas på museet.
Flera hundra barn och ungdomar dödades i Soweto det året; de protesterade mot att regeringen ville tvinga dem lära afrikaans. ”Förtryckarnas språk”, som Desmond Tutu sa.
Steve Biko, revoltens ideolog, slogs ihjäl i en fängelsecell. Hans liv är mytologiserat i mängder av filmer, romaner, sånger och konstverk. Poliserna som torterade honom till döds fick amnesti. De skyddades av Sannings- och försoningskommissionen, bildad av Mandelas regering och ledd av ärkebiskop Tutu.
Dessa två Nobels fredspristagare levde i Soweto, på Vilakazi Street. Där bodde också Jomo Sono, Sydafrikas främste fotbollsspelare någonsin.
Han hamnade mot slutet av sitt aktiva fotbollsliv i samma lag som Pelé. Senare tog Sono över Bafana Bafana. Jag fick 2002 en ögonblicksbild av honom under den stora festen i Daegu, Sydkorea. Sydafrika hade vunnit sin första VM-match.
I Soweto var Sono känd som Svarte prinsen och härskade över Orlando Pirates, de svarta gruvarbetarnas klubb. Orlando har, trots lätt kris, tre spelare med i VM-truppen. Den som vill förstå fotboll bör lägga märke till mittfältaren Teko Modise, snart inköpt av någon av de största europeiska klubbarna.
Orlando Pirates spelade sina hemmamatcher på Ellis Park, känd både för en sorglig dödsolycka 2001 och för att Nelson Mandela 1995, med en utstuderad försoningsgest, hyllade de sydafrikanska rugbyvärldsmästarna – representanter för den vita machosporten.
I de svartas Soweto, som i landets alla väldiga kåkstäder, är det fotbollen som strålar av magi och drömmar,
Spelet och spelarna överlevde de vidrigaste villkor under apartheidåren.
Fångön Robben Island, Mandelas och många tusen andras deportationsort, ligger en dryg mil från flotta Green Point, där Kapstaden rest sin fotbollsstadion. Chuck Korr och Marvin Close, har grävt fram sensationella dokument från fängelseön och berättar i ”More than just a game” hur fotbollen fick de fängslade att överleva.
Bredvid stenbrotten på Robben Island, där slavarbete kommenderats, hittade fångarna små primitiva grusplaner och gräsfläckar. Tusentals interner flydde dit och till fotbollen under den korta tiden utanför kaserner och tvångsarbete. De delade in sig i tre divisioner och följde regelsystem, upprättade av Fifa.
Den första demokratiska valdagen 1994 besökte jag Desmond Tutus sprängfyllda, emotionellt laddade kyrka i Kapstaden. Han predikade om den nya friheten och skämtade seriöst om att han, biskopen, för första gången betrotts med rösträtt. I dag anklagar Tutu ANC-styret för korruption.
För att förstå Sydafrika vänder jag mig regelbundet till Idasa, Demokratiinstitutet, placerat i praktisk närhet av parlamentet i Kapstaden. Helt nyligen presenterade Idasa, i en massiv rapport, ett index över ojämlikhet och demokratibrister.
ANC-regeringen har styrt eller tvingats styra den ekonomiska politiken mot nykapitalism och därmed gött lyxkonsumtion för fåtalet, reducerat fattigdomsbekämpning, permanentat en arbetslöshet på över trettio procent och lämnat miljoner aids/hiv-sjuka utan bromsmedicin. Staten är på väg att helt läggas under ANC.
”Alla korrupta tjänstemän i statsapparaten måste avsättas”, säger landsorganisationen Cosatus ledare Zwelinzima
Vavi. Uttalandet läser jag i Sowetan, som jag följer av sentimentala skäl. ”VM kommer dock att skapa sammanhållning och gemenskap mellan alla sydafrikaner”, försäkrar tidningen.
Med hjälp av fotbollen återuppstår Sydafrika kanske på nytt och för en kort tid som den ”Guds regnbågsnation”, Desmond Tutu hoppades på.
Soccer City ska bli budskapets nya tempel. Synd att så många svarta inte har råd att gå dit.