Vem ska ni straffa när ingen åker fast?
Vissa pratar om hårda tag för att slippa ta ansvar
Under söndagsnatten hände det igen. Två unga män utsattes för en tortyrliknande misshandel på en kyrkogård i Solna, norr om Stockholm. Två män, båda kända av polisen och socialtjänsten sedan tidigare, har häktats. Exakt vad som låg bakom händelserna på kyrkogården ska rättsväsendet nu utreda.
Den här typen av fruktansvärda händelser ger eldunderstöd till dem som skriker efter hårda, gärna extremt hårda, tag mot kriminaliteten och gängvåldet. Och det är lätt att gå på ren magkänsla. "Lås in dem och kasta bort nyckeln", eller idéer om att göra rättskipningen snabb och "effektiv" nu när två män, kända av polisen sedan tidigare dessutom, sitter inlåsta.
Magkänsla ger inte resultat
Magkänslans hårda tag-politik riskerar alltid demokratins grundpelare om rättssäkerhet. Det spelar ingen roll hur fruktansvärt ett brott är, varje individ har rätt till en rättvis rättegång. Magkänslopolitiken ger dessutom sällan de resultat som man skriker efter. Att göra livstidsdomar utan permissioner till norm för vissa brott eller avskaffa varenda ungdomsrabatt gör föga nytta om misstänkta aldrig grips. Två män har häktats för dådet i Solna. För dödsskjutningen av den 12-åriga flickan i Botkyrka har fortfarande ingen gripits.
Framförallt skymmer hårda tag-debatten sikten för de stora systemfrågorna som ligger i vägen för att lösa gängkriminaliteten och nyrekryteringen. Det finns politiska läger i Sverige som älskar det. De skriker hellre om höga straff och att kasta ut invandrare än tar ansvar för att rusta socialtjänsten eller skolan så att de utföra sina uppdrag. För då behöver nämligen skatter höjas och pengar gå från rika kommuner till fattiga. Så de skriker vidare för att resten av oss inte ska höra när polisen lyfter exakt dessa frågor. Skolan. Socialtjänsten.
Lärarna vet vilka psykopaterna är
Efter helgens tortyrmisshandel har flera lärare i förortsskolor tagit ton. De bekräftar polisens bild. Om socialtjänsten har koll på de kriminella ungdomarna kan man räkna med att det har funnits lärare som sett dem glida bort från samhället sedan de var barn.
Alla lärare kan peka ut skolans psykopater. Alla lärare kan peka ut ungarna som ligger i riskzonen att dras med. Och i lärarnas uppdrag ingår att kämpa emot med alla resurser man har. Problemet är att resurserna är få. Skolorna som behöver personal som bäst skär ned. Verksamheterna sparar varje år.
För att citera en lärare på en skola i Angered utanför Göteborg, där personalkåren på kort tid bantats från 54 vuxna till 36:
"Många barn går i skolan för att lära sig och förbereda sig för framtiden. Men det finns också barn som går i skolan för att överleva. För dessa kan skolan vara på liv och död. Bokstavligt menat. Hjälp oss hjälpa dem."