Karl-Bertil Jonsson behövs i vår egotid
När blev empati kontroversiellt?
Jag tog med barnen på bio för första gången sedan pandemin bröt ut. Det är en alldeles speciell känsla att köpa popcorn och sätta sig i en nedsläckt salong och se en film ihop med andra. Egentligen är det en rätt tydlig symbol för att vi människor behöver varandra.
Det var också temat för den film vi gick och såg. Regissören Hannes Holm har gjort en spelfilm av Tage Danielssons klassiker "Karl-Bertil Jonsson", som har visats varje julafton i SVT sedan 1975.
Medan den tecknade historien är dryga tjugo minuter är spelfilmen nästan två timmar och har broderats ut med en parallell historia om ett barnhem för övergivna krigsbarn. Filmen utspelas trots allt på 1940-talet. En tid då man fortfarande tittade varandra i ögonen och inte i mobilerna, som en samtida berättarröst konstaterar i filmen.
Förbjöd Karl-Bertil
De flesta av oss vuxna svenskar har en relation till "Karl-Bertil Jonsson" med Per Åhlins varmt tecknade karaktärer ur samhällets alla skikt och Arne "Dompan" Domnérus stämningsfulla altsaxofon. Sagan har blivit en profan påminnelse om att vi i juletid också ska tänka på de som är ensamma och som inte har råd att köpa klappar och dignande julbord.
Regissören Hannes Holm berättar i en intervju med Göteborgs-Posten att han blev förvånad över att många i filmteamet aldrig ens hade sett Tage Danielssons original.
– Deras föräldrar hade sagt att ”nej aldrig att ni ska se sådan kommunistpropaganda!”, förklarar han i tidningen.
Den som väljer att tolka "Karl-Bertil Jonsson", eller "Robin Hood" för den delen, bokstavligt har förvisso helt rätt i att de tecknade karaktärerna bryter mot lagen genom att ta ägodelar från andra. Kanske var det därför som Tage Danielssons Robin Hood säger att han egentligen föredrar progressiva skatter. Men jag kan ändå tycka att det säger något sorgligt om samhällsutvecklingen att föräldrar på fullt allvar förvägrar sina barn att se "Karl-Bertil Jonsson" av politiska skäl.
När blev humanism och empati med samhällets svagaste något kontroversiellt?
Pandemin – ett fönster
Regissören Hannes Holm har i intervjuer sagt att han vill väcka liv i Tage Danielssons medmänskliga budskap. Kanske är fler mottagliga för sådana tankar efter att pandemin tvärnitade ekorrhjulet för oss alla.
Plötsligt fanns det tid för eftertanke och reflektion. Den där ständiga jakten på materiell status, med högre lön, finare hem, fler resor och mer prylar var inte så viktig i slutändan. Det vi saknade allra mest när världen stod still i 1,5 år var gemenskap och att få umgås med andra människor.
En ljuvlig julsaga på bio kastar inte omkull det politiska systemet. Men den kan åtminstone påminna sin publik om vad som är det viktiga i livet. Tage Danielsson har anledning att le på sitt moln någonstans.