Att slava för Foodora hjälper inte invandrare
Chefsekonomen tröttnade efter två timmar på elcykel
Han tjänar mer än de flesta, men provar på livet som matbud åt företaget Foodora. Fredrik Kopsch är chefekonom för näringslivets idéspruta Timbro. Hans namn dök upp när han under det senaste snöovädret kritiserade Transportarbetarförbundet som påpekade riskerna med att slira omkring på cykel i halkan.
”Om man inte tycker om regn och snö kanske man ska välja ett annat jobb än just cykelbud”, twittrade han glatt. Lönen för ett bud är 70 kronor i timmen, plus 20 kronor per leverans. De hinner oftast 2–3 leveranser per timme. ”Är det här en låg lön? Svaret har till stor del att göra med vilka perspektiv vi har”, twittrade chefsekonomen.
Kopsch, som vanligtvis klär sig i kavaj och fluga, svidade i veckan om till Foodora-kläder.
Han vill visa att han minsann inte är för fin för jobbet. Med en kamera på hjälmen sänder han live medan han cyklar runt i Stockholms innerstad under lunchrusningen. Vid något tillfälle har cykeln med all mat vält. Inga problem, det är ju inte som att hans inkomst är beroende av det här jobbet.
Efter två timmar blir han trött och åker tillbaka till kontoret.
I SR:s Studio Ett får han kommentera att man inte kan leva på Foodora-lönen.
– Nä, men då har vi ett bidragssystem som man kan falla tillbaka på och ekonomiskt bistånd, så det är inte ett särskilt stort problem, säger han i direktsändning.
Han nämner inte att hans arbetsgivare Timbro hatar just det här bidragssystemet som magiskt ska lösa allting. De vill avskaffa barnbidrag, studiestöd och föräldrapenningen bör betalas ut som ett lån. Men de älskar låglöneyrken och svaga fackförbund.
– Jag ser ingen annan lösning på utanförskapet, säger han till SR.
Kosch och hans högergäng pratar om att svaret på utanförskap och integration handlar om att få människor i arbete. Men det är en myt.
I dag arbetar utrikesfödda fler timmar än svenskfödda. Och sysselsättningen i gruppen bara ökar. Det är till och med så att utrikesföddas arbetstimmar kompenserar för de minskade arbetade timmarna för de svenskfödda.
Bryr man sig verkligen om integration och utanförskap ser man till att stärka de sociala skyddsnäten som Timbro vill rasera. Som gör att mammor i förorten slipper vittna om att de behöver två jobb för att hålla sig flytande, och att de därför sällan hinner träffa barnen.
Barn som ser ett helt samhälle svika genom skolsegregation, boendesegregation och nedlagda fritidsgårdar.
Och när det gäller ekonomer som cyklar runt ett par timmar i veckan är det inget mindre än ett hån mot buden. De som blir varnade om de uttalar sig negativt om företaget i media, som inte vet om de får förnyat kontrakt och som till stor del hålls utanför kollektivavtal.
Att de skulle komma in i svenska samhället med hjälp av det här jobbet kan inte ens Timbro själva tro på.