Annika Strandhäll har skäl att vara självkritisk
Men hon är långt ifrån ensam
Annika Strandhäll är självkritisk. I en intervju med tidningen Arbetet konstaterar den tidigare socialförsäkringsministern att arbetsmarknadspolitiken har monterats ner, också medan hon satt i regeringen. Man orkande inte ”hålla emot” utvecklingen.
– I vissa delar har vi till och med bidragit till den, säger Strandhäll.
Det är inte någon liten struntsak den tidigare ministern talar om. Det hon beskriver är en av svensk politiks viktigaste förändringar de senaste 20 åren. Hur ”arbetslinjen” gick från en ambition att rusta människor till att straffa dem.
Det finns knappast något annat ämne som vi skrivit om oftare på Aftonbladets ledarsida.
Och ja, Annika Strandhäll har absolut en del av ansvaret för den utvecklingen. För sex år sedan uppmanade hon Försäkringskassan att förklara sina avslag bättre. Men hon tog inte itu med reglerna som gjorde att dödssjuka nekades ersättning.
Jag var förbannad då, och jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det. Men Strandhäll var inte ensam.
Den stora förändringen kom naturligtvis med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Förändringen av arbetsmarknadspolitiken var kärnan i hela deras politiska projekt. Sjuka skulle jobba ta arbeten som inte existerade eller jobba liggande ifall de inte kunde stå eller sitta. Arbetslösa utsattes för coacher, lotsar och till sist förvaring i fas 3.
Människor var arga, och de var förtvivlade
Människor var arga, och de var förtvivlade. Försäkringskassan blev statens mest repressiva myndighet och Arbetsförmedlingen fick en frejdig chef från privata näringslivet.
Det handlade inte bara om att människor kom i kläm. Hela synen på samhällets uppdrag förändrades. I stället för att underlätta vägen till nya jobb genom utbildning och aktiva insatser skulle vi tvingas sänka våra ambitioner och anpassa oss.
Som Strandhäll säger i intervjun med Arbetet: i stället för en utbildning till ett bristyrke som solcellsinstallatör betalar staten för nystartsjobb på biltvättar och annat.
Vem kan vara förvånad över att det råder ”kompetensbrist” i Sverige?
Det värsta är att eländet fortsatte efter 2014. Privatiseringen av Arbetsförmedlingen efter valet 2018 kan ha varit ett av regeringens Löfvens sämsta beslut. Till och med de ansvariga på arbetsmarknadsdepartementet skruvade på sig när jag ställde frågor.
Nu ska alltså Annika Strandhäll och en arbetsgrupp med fackliga representanter ta ett omtag. Det är som sagt hög tid. Och inte bara för att arbetslösheten fortsättar att ligga en bra bit över sex procent. När arbetsgivare samtidigt klagar över att de inte hittar folk har arbetsmarknadspolitiken kollapsat.
Den verkligheten ser säkert Strandhäll och hennes grupp. Frågan är om de lyckas göra något åt den.