Magda-kulten är inte rolig längre
Lite färre ja-sägare hade inte skadat
Sveriges första kvinnliga statsminister fick bara behålla sitt uppdrag i drygt nio månader.
Vi är många som sörjer detta.
Att Socialdemokraterna fått ett ökat väljarstöd sedan förra valet räckte inte för att behålla makten. Även om partiet fortfarande är störst kräver valresultatet självkritik, att man så att säga vänder på varenda sten.
Magdalena Andersson fick bära stora delar av valrörelsen på sina axlar. Hennes höga förtroende hos väljarna ställdes mot Ulf Kristerssons mer ifrågasatta ledarskap.
Det fungerade inte fullt ut.
Tappade klassfrågan
Många har påpekat Socialdemokraternas brist på konkreta politiska förslag. Det blev alldeles för otydligt vad S-väljarna röstade på, förutom en kompetent ledare.
När Magdalena Andersson valdes till partiordförande förra hösten lade hon fram sin strategi. Partiet skulle koncentrera sig på klimatet, vända på varje sten för att få bukt med kriminaliteten och segregationen – samt ta tillbaka den demokratiska kontrollen av välfärden.
Det var i stora delar ordfluff som många väljare inte nöjde sig med.
Kanske kände de heller inte igen en socialdemokrati som sätter likhetstecken mellan etnicitet och kriminalitet och segregation. Det rimliga är ju att tala om klass och fördelningspolitik. Annars kan man lika gärna rösta på Moderaterna – eller på SD, som många också gjorde.
Tysta kritiker
Magda-kulten inom Socialdemokraterna har fått växa sig för stor. Den avgående statsministern verkar omge sig av lite för många ja-sägare. Om några i Magdalena Anderssons inre krets ifrågasatt avsaknaden av konkreta vallöften för vanliga löntagare så var de för få, för tysta.
Vad hände med familjeveckan? Slopat karensavdrag? Höjt barnbidrag? Generösa statliga lån och rot-avdrag till bergvärme, solceller och luftvärmepumpar?
I stället detta fokus på hårdare tag och att man höll med Ulf Kristersson om i princip allting.
Opersonligt i Rinkeby
Dagen före valdagen kampanjade moderatledaren på Östermalm i Stockholm, medan Magdalena Andersson var i Rinkeby. Båda talade inför sina kärnväljare. Men i Anderssons tal saknades ett personligt tilltal till alla de som drabbats hårt av kriminaliteten och skjutningarna i området. Istället hördes inrepeterade talepunkter om fler straff, fler poliser.
Det är en brist på lyhördhet som illustrerar Socialdemokraternas problem i årets valrörelse och som behöver förbättras framöver. Men då krävs att man bjuder in dem som inte bara stämmer in i Magda-hyllningarna.