Tystnadskulturen kring Bidens hälsa har kostat
Obegripligt att Demokraterna tog en sådan risk
Under söndagen, med nio dagar kvar till valet, höll Donald Trump ett kampanjmöte på Manhattan. Eventet ägde rum trots att New York är en delstat han inte kan vinna. Som uppvärmning till Trump drog en komiker rasistiska skämt som retat upp latinamerikaner landet över. Det är en väljargrupp som Republikanerna hoppas göra inbrytningar i.
Rent taktiskt är alltihop hål i huvudet – en cirkus. Kandidaten är en verklighetsfrånvänd narcissist. I maj dömdes han på 34 åtalspunkter för bokföringsbrott.
Svenska betraktare har redan förvånats otaliga gånger över att så många amerikaner tilltalas av Trump. Ändå häpnar man över att det kan vara så jämnt i opinionsmätningarna inför valet den 5 november.
Mycket har skrivits om Trumps uppgång, hur det förändrat Republikanerna och om hur hans rörelse lyckats kanalisera desperation och missnöje hos stora grupper. Men väldigt lite har sagts om Demokraternas misslyckande. Att vi närmar oss en så jämn valutgång är faktiskt inget annat än ett haveri.
Demokraterna är ett av världens mäktigaste partier. I alla fall sett till resurser. De har haft åtta år på sig att bygga upp en kandidat och en politik som kan besegra Donald Trump och den högerpopulism han representerar.
När Hillary Clinton förlorade 2016 var man inte förberedda. Det borde man vara nu. Lösningen 2024 var inte 81-åringen Joe Biden. Det borde varit uppenbart tidigare.
Att presidenten började bli för gammal för ännu en valrörelse har den som följt hans framträdanden kunnat se. Det måste ha funnits en sträng tystnadskultur runt Biden som inte tillåtit att tvivel luftats. Att han pushades hela vägen till den katastrofala TV-debatten med Trump i slutet av juni är i efterhand ofattbart. Hur kunde partiet ta en sådan risk? När Kamala Harris själv fått frågor om detta har hon inte kunnat svara.
När marginalerna i opinionsmätningarna tätnar och allt mer pekar på en republikansk seger är det svårt att inte känna frustration över att det blev så här.
Biden var rätt person att besegra Trump 2020, men därefter hade partiet i god tid till 2024 behövt odla en efterträdare. Hade Kamala Harris varit bäst lämpad i ett sådant scenario? Det får vi nog aldrig veta. Hon lyckades aldrig profilera sig särskilt starkt som vicepresident. Nog fanns tvivel.
Det spelar ingen roll nu. Hon står högst på valsedeln. Även om Harris är rätt person är det inte säkert att amerikanska folket fått bekanta sig med idén om henne som president tillräckligt länge. Att hon haft så svårt att mobilsera väljargruppen svarta män tyder på det.
Nu återstår en vecka av valspurt. Jämnt kommer det bli. Allt vi kan göra är att hoppas på att Harris har de små marginalerna på sin sida.