M och KD väljer SD:s extremism
Högern radikaliseras i kampen om de arga väljarna
Sverigedemokraterna vill låta folk bygga "Sverigehus", villor på 150 kvadratmeter som ska kunna sättas upp utan bygglov över hela landet.
Byråkratin är inte så viktig här, det är däremot estetiken. Ett Sverigehus ska "vara estetiskt tilltalande, se trevligt och inbjudande ut samt signalera trygghet och tradition", enligt SD själva.
Som en enda stor Bullerbyn. Tillbaka till rötterna. Både estetiskt och mentalt, kan man ana mellan raderna i SD:s nyvunna intresse för bostadspolitik.
Då tillhör ändå Sverigehusen den allra mildaste formen av nationalistisk politik som SD har slängt sig med i årets valrörelse. Att riva broar till invandringstäta stadsdelar och sociala medier-skämt om återvandringståg till Kabul är lite mer magstarka exempel.
Den stora förskjutningen ligger istället hos samarbetspartierna i det nya blåbruna blocket, hos Moderaterna och Kristdemokraterna.
Men faktum är att SD kan börja luta sig tillbaka. De har nu blivit så pass stora att Moderaterna och Kristdemokraterna allt mer försöker efterlikna deras politiska förslag och retorik för att tävla om väljarna.
Det är inte SD:s fel. De har varit helt öppna med vilka visioner de vill se för Sverige sedan dag ett. Från Bevara Sverige Svenskt-dagarna vi kunnat läsa om i partiets omtalade vitbok, till rasistiska förslag under valrörelsen.
Den stora förskjutningen ligger istället hos samarbetspartierna i det nya blåbruna blocket, hos Moderaterna och Kristdemokraterna.
En slags radikaliserad konservatism, som den österrikiska statsvetaren och författaren Natasha Strobl kallar det.
Framförallt har de anammat högerpopulismens svartvita världsbild, uppdelat i vi och dem.
I sin bok med samma namn (Radikaliserad konservatism, Atlas och Arena Idé) beskriver Strobl den förskjutning som skett i inom konservativa partier i Österrike, USA, Storbritannien och Ungern.
Hon beskriver hur de konservativa partierna anammat högerpopulisternas språkbruk, misstroende mot medier och myndigheter och deras förhållande till sanning.
Framförallt har de anammat högerpopulismens svartvita världsbild, uppdelat i vi och dem. Där de politiska lösningarna behöver vara hårda och drastiska för att matcha den dramatiska och mörka bild av samhället som de målar upp.
Den breda mitten som Centerledaren Annie Lööf ofta pratar om återfinns idag i det rödgröna blocket
Det är inte högerextremismen och högerpopulismen som blir mer mainstream. Istället är det klassiska konservativa partier som i opposition börjat efterlikna de mer extrema krafterna på högerkanten.
Samma tendenser, menar Strobl, känns även igen i Sverige.
Den breda mitten som Centerledaren Annie Lööf ofta pratar om återfinns idag i det rödgröna blocket, mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.
De konservativa Moderaterna och Kristdemokraterna har radikaliserats till den grad att hela det politiska landskapet har fått slagsida åt den yttersta högern. Nu har även Liberalerna övergett sin ideologiska kompass och hakat på samarbetet.
SD kan bara sitta nöjt i sitt Sverigehus och titta på.