Zytomierskas sak är vår – oavsett vad hon skrev
Skönhetsportalen Finest.se sparkade bloggaren Katrin Zytomierska efter att annonsörer klagat. Det är bedrövligt.
Vad är bedrövligt? Att annonsörer inte vill synas nära en person som på ett otrevligt vis hånat en modell som gjorde reklam för gymkedjan Sats?
Eller är det bedrövligt att Finest låter annonsörer bestämma vad de publicerar?
Det sistnämnda. Sedan när gavs sponsorer sådan makt?
Förvisso är Finest ingen riktig tidning och Zytomierskas inlägg var inte ett dugg pk men skadeglädjen och applåderna efter marknadskrafternas intervention i den fria skribentens heliga rätt att uttrycka sig är bekymmersamma.
Att pr-konsulter, varumärkesstrateger och andra marknadsanpassade nutidsfigurer i detta högerhårda egoboostsamhälle applåderar är självklart. De har köpt hela det kommersiella konceptet in i märgen – anpassning, anpassning, anpassning. Men alla andra?
Hade journalister eller publik applåderat om Svenskt Näringsliv uppmanat alla deras företag att sluta göra reklam i publikationer eller tv-kanaler som hårdgranskar den enorma varselvåg som dränker Sverige (55 907 personer and counting i år) just nu? Knappast. Ändå är det i förlängningen samma sak. Skillnaden är att Zytomierska ägnar sig åt trashunderhållning, hon anses inte tillhöra oss.
Men Katrin Z:s sak är vår, hon ingår i vår värld även om hon själv är en stor anhängare av kommersialism och säger att hon som affärskvinna förstår Finests beslut att lyda kapitalet.
Men alltså: Det är den ansvarige för Finest, och bara den ansvarige för Finest, som ska säga vad Zytomierska får och inte får skriva – inte utomstående företag.
Utan den principen ligger demokratin risigt till. Det blir som i USA där starka intressegrupper och jätteföretag ständigt sätter press på tv-kanalerna. Om kanalerna inte dansar jig efter deras slätstrukna countrymusikpipa försvinner företagen och lämnar stora hål i balansräkningen efter sig.
Vanligtvis handlar (de ofta outtalade) kraven om att innehållet ska vara familjevänligt. Och inga jobbiga program om klassklyftor, feminism eller rasism, tack. Det är som TV4 i Sverige. Allt måste vara käckt och utslätat om pengarna ska rulla in.
Alla medier i hela världen går igenom en enorm förändring. Papperstidningar är på utdöende, liksom därmed inkomsterna från tidningsförsäljning. I stället står annonsörerna för intäkterna. Att ta betalt för journalistik direkt från konsumenten kommer i framtiden vara få förunnat.
Företagens makt över den fria journalistiken – liksom över underhållning, sport, kultur, ja allt – kommer att växa sig allt större desto mer sponsrad världen blir. En lågkonjunktur kan vara direkt förödande för medieföretag som hamnat i händerna på företagens annonseringsvilja.
Vi tycker inte om vad Katrin Zytomierska skrev, men om vi inte redan nu protesterar mot företagsmakten över ordet – hur ska vi kunna protestera när något vi tycker om stoppas efter en annonsbojkott från Ikea, Ica eller McDonalds?