Björn Söders attityd är inte så särskilt svensk
Fransoserna säger ändå ifrån
Det finns tre saker fransmän älskar. Det ena är vin, det andra är att inte plocka upp hundbajs, det tredje är att strejka.
De senaste veckorna har strejkerna duggat tätt i Frankrike.
För fransmännen är strejken mer än en arbetsvägran. Det är en fest. En bra strejk innehåller bärs, kampsång och ett pärlband av cigaretter. Svajande dockdespoter är lika vanligt som croissantsmulor på jackan.
Fransmännen har nära till strejk och konflikt. Det är något som verkar komma med modersmjölken. Det kan kännas ovant för svensken, då vi själva ammas med konflikträdsla.
På sätt och vis är det skönt att det svenska samhället inte konstant avbryts av strejker. Alla problem behöver inte lösas med plakat och skrik. Kaffe, kaka och kompromisser funkar ibland också.
Men inte alltid.
Regeringens petning av Migrationsverkets generaldirektör, Mikael Ribbenvik, borde få de flesta svenskarna att skippa fikan.
För det hela är mycket besynnerligt.
När det annonserades att Ribbenvik inte får fortsatt förtroende som generaldirektör för myndigheten firade Björn Söder (SD) nyheten. På twitter skrev han att det är bra att asylaktivisterna städas bort från Myndighetssverige.
Asylaktivist? Har Ribbenvik limmat fast sig på ett flygplan?
Tråkigt nog inte. Ribbenviks livsresumé vittnar inte om några sådana eskapader. Generaldirektören verkar inte vara mer än en sedvanlig byråkrat. Han har knappt flyttat på sig. Enligt CV:t har tjänstemannen jobbat på Migrationsverket i 24 år. Jobbet som generaldirektör har han haft sedan 2017.
Så vad är det som fått Söder att ta a-ordet i sin mun?
Antagligen är det Ribbenviks framträdande i ”30 minuter” i november. Under den halvtimmes långa intervjun ifrågasatte han under någon minut den juridiska legitimiteten i att regeringen ska omvandla 300 000 permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga.
Det är givetvis pinsamt för regeringen att en myndighetschef ifrågasätter ett lagförslags juridiska hållbarhet. Men det är också en rimlig invändning. Domstolsbeslut är inget man förändrar i en handvändning. Eller vid ett politiskt maktskifte.
Åtminstone inte i en demokrati.
Givetvis får regeringen byta ut myndighetschefer om de så önskar. Men att en tjänsteman kallas aktivist för att han värnar juridikens principer är något annat.
Om en tjänsteman som Ribbenvik anses vara aktivist, vad är det då för tjänstemän SD vill ha? Personer som aldrig säger emot?
Det låter inte så sunt. Eller svenskt. Om man nu anser att demokrati och yttrandefrihet är svenskt.
Det må vara en del av den svenska folksjälen att inte bråka i onödan. Men det här är inte onödan.
Det är kanske på tiden att vi inspireras av fransoserna?
Ta kaffet i en take away-kopp och gå ut på gatan!
Glöm bara inte hundbajspåsen.