Höj lönerna så slipper ni strejk
Lågavlönade ska inte betala coronanotan
I morgon kan det vara strejk på 22 affärer och lager från Trelleborg i söder till Piteå i norr. Nästa tisdag kan konflikten sprida sig till hotell och restaurangbranschen.
I Svenskt Näringslivs alla kanaler och på borgerliga ledarsidor målas ragnarök upp.
Arbetsgivarorganisationen Visitas vd Jonas Siljhammar säger till Arbetsmarknadsnytt att facket sparkar på en näring som redan ligger. I Svenska Dagbladet liknar ledarsidans Tove Lifvendahl, en strejk vid coronavirus på en italiensk afterski.
I Lombardiet har covid-19 hittills dödat nästan 18 500 personer. Bara så vi vet vilka bilder vi talar om.
Om strejken bryter ut i morgon är det allvarligt. Ingen tjänar på arbetsmarknadskonflikter. Men det finns ett väldigt enkelt sätt för Visitas Siljhammar och direktörskollegan Karin Johansson på Svensk Handel att lösa det. Acceptera de principer och nivåer som redan fack och arbetsgivare kommit överens om för industrin.
Det betyder att den låglönesatsning som finns i industrins avtal måste påverka lönerna i affärer och restauranger. De anställda i butikerna och på restaurangerna kräver inte mer än industriarbetarna. De vill bara ha lika mycket.
Det är alltså det som jämförs med coronasmitta på borgerliga ledarsidor.
Arbetsgivarna anser att pandemin står i vägen för lönelyft, och visst har serviceföretag som affärer och restauranger drabbats. Det gäller också deras anställda. Det är i dessa branscher som arbetslösheten ökat mest och fortast.
Men skulle lägre löner ha inneburit fler kunder? Skulle billigare arbetskraft ha gjort att människor handlat och festat mer? Eller tagit in på hotell oftare? Skulle det ha skapat fler jobb?
Då har vi ändå inte frågat oss om det skulle vara anständigt att just de som har de lägsta lönerna ska få betala för samhällets kamp mot viruset.
Coronaviruset är ett svepskäl, ett av många i raden. Det vi ser i arbetsgivarorganisationer som Svensk Handel, Visita och Almega är nämligen "enklare jobb högerns" operativa del.
De vill alltid sänka löner, men inte för alla. Det är alltid de lägst betalda som borde acceptera ändå lite mindre betalt och gärna ändå lite otryggare anställningar.
Ibland påstås det lösa ungdomsarbetslösheten, ibland integrationen och någon gång till och med bristen på jämställdhet. Nu handlar det alltså om pandemin.
Striden om låglönesatsningen är en repris från för tre år sedan. Också då vägrade arbetsgivarorganisationerna i tjänstesektorn att acceptera industrins avtal som norm.
Då avgjorde de statliga medlarna tvisten genom att lägga bud där låglönesatsningen gällde hela arbetsmarknaden. Nu har man chansen att lösa problemet på samma sätt. Då slipper vi ragnarök.