Europa måste vara redo för en våg av flyktingar
Den historiska erfarenheten förskräcker
Exakt vilka konsekvenser det ryska angreppet på Ukraina kommer att få vet ingen. Men vi vet att kriget kommer att skapa nya flyktingvågor.
Det gör krig alltid.
- Vi står redo, sa EU:s flyktingkommissionär Ylva Johansson redan innan Vladimir Putin satte sina planer i verket.
Jag känner Ylva Johansson. Hon är alltid redo.
Jag känner Ylva Johansson. Hon är alltid redo. Frågan är om EU-länderna är lika förberedda.
Erfarenheten förskräcker. EU:s försök att samordna mottagandet av flyktingar är så här långt en dyster historia. När kriget i Syrien drev miljoner människor från sina hem förvandlades det europeiska samarbetet till en omgång Svarte Petter.
Medan människor drunknade utanför Grekland och flyktingförläggningar på den svenska landsbygden fylldes till bredden slutade toppmöte efter toppmöte utan resultat. Till sist betalade unionen den turkiska regimen för att stänga gränsen.
Det var inte vackert. Och frågan är hur mycket som förändrats.
Det finns fortfarande inte någon fungerande migrationspakt inom unionen, och det finns inga regler för att reglera solidariteten mellan länderna.
Innan angreppet utgick det svenska Migrationsverkets planering från ett värsta scenario som liknade de efter ockupationen av Krim. Det skulle totalt betyda 36 000 ukrainare som söker skydd i EU och knappat 3 000 i Sverige.
Idag vet vi att det ryska angreppet har en helt annan skala. Vad det betyder för antalet flyktingar vet vi däremot inte. Bara att de kommer att vara många, många fler.
Det är möjligt att EU:s ledare kommer att agera annorlunda när kriget drabbar ett grannland. Det är möjligt att Polen och Ungern, EU:s två stora bromsklossar, ser situationen på annat sätt när människor kommer direkt över den egna gränsen.
Det är också möjligt att fler stora länder i unionen kliver fram och tar sin del av ansvaret för att människor på flykt undan de ryska bomberna ska få skydd.
Det är möjligt, och det är absolut nödvändigt. Angreppet på Ukraina är inte bara ett angrepp på en självständig stat eller ett politiskt system där människor har valt sina egna ledare. Det är ett angrepp på hela den europeiska säkerhetsordningen, och på alla små länder.
I Vladimir Putins ögon är Ukraina, med 44 miljoner invånare, också ett litet land.
Europa har misslyckats med att stoppa den ryska invasionen. Unionens ledare har rest i skytteltrafik till Moskva för att sitta vid Putins groteska jättebord. Till absolut ingen nytta, som det skulle visa sig.
Det minsta vi kan göra nu är att ge de människor som tvingas fly ett värdigt mottagande. Den uppgiften kan EU bara klara om alla samarbetar.
Det är bedrövligt om det krävs ett krig vid unionens gräns för att komma till den slutsatsen.