KD-extremisterna krossade alliansen
Alliansen är död. Enligt Ebba Busch Thor (KD) finns den fortfarande, ”men det är verkligen på en tunn tråd”.
Den kristdemokratiske partiledaren tycker att alla i alliansen har del av skulden för att det gick snett. Framför allt avgörs gruppens existens av politiken de står för och om de är beredda att genomföra den.
Båda delarna har förändrats. Kristdemokraterna och Moderaterna har visat sig vara beredda att ta hjälp av Sverigedemokraterna för att komma till makten. Alliansens liberala hälft, Centerpartiet och Liberalerna, säger nej. Politiken förändrades, och gick inte att genomföra.
Nådastöten kom för tre år sedan
Men den som tittar närmre märker snart att alliansen varit död sedan länge. Faktum är att dess exakta dödsdag kan fastställas till den 9:e oktober 2015, dagen för Kristdemokraternas riksting då partiet bestämde sig för att lämna decemberöverenskommelsen.
Hade decemberöverenskommelsen (DÖ) funnits kvar i dag hade aldrig C och L behövt rösta emot sina allianskollegor. SD hade aldrig kunnat bli ett regeringsunderlag och sprickan i alliansen hade inte uppstått.
Decemberöverenskommelsen slöts mellan alla riksdagspartier utom SD och var ett löfte om att det mindre blocket skulle låta det större bilda regering. På så sätt skulle SD inte fick en vågmästarroll. Med andra ord en modell för att undvika en 85 dagar lång regeringsbildning.
Ett radikalt beslut
Att svika överenskommelsen var radikalt. Den politiska kommentatorn KG Bergström konstaterade att ”KD:s beslut att lämna DÖ är ett av de mest oväntade och sensationella politiska beslut jag upplevt under trettio år som politisk bevakare”.
KD-falangen som drev fram beslutet att lämna DÖ leddes bland annat av Sara Skyttedal och Lars Adaktusson. Skyttedal, som varit ordförande för partiets ungdomsförbund, korkade upp en champagneflaska på kongressen när beslutet gått igenom. Strax därefter påbörjade hon ett intensivt arbete för att försöka fälla den sittande rödgröna regeringen.
Skyttedalfalangens entusiasm för att skapa regeringskriser har nu nått en kulmen. Efter DÖ blev Sverigedemokraterna än en gång betydelsefulla i regeringsbildningen och allianspartierna tvingades ta ställning. Samarbetet pressades till sitt yttersta och sprack.
Det är väl bara att plocka fram champagnen.