Almega struntar i välfärdsarbetarna
Rätt att Kommunal strejkhotar
I förra veckan strandade fackförbundet Kommunal och de privata välfärdsarbetsgivarnas förhandlingar om de anställdas löner. Om inte Almega Vårdföretagarna godtar Kommunals bud varslar förbundet om strejk med start på fredag.
Tvisten handlar om synen på kompetens inom vård och omsorg. Att de som utbildat sig till undersköterskor eller barnskötare inte ska förlora på sin utbildning.
Detta borde inte vara något konstigt, även arbetsgivarna tjänar på att ha anställda med rätt kompetens.
Kommunals förhandling med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i höstas resulterade inte bara en löneökning med 5,4 procent. Här ingick även en engångsutbetalning på 5 000 kronor per anställd liksom den utbildningssatsning som Almega nu vänder sig emot att bekosta.
Olika under pandemin
Det är anmärkningsvärt att de privata arbetsgivarna inte ser hur coronapandemin drabbat sina anställda. Att de inte inser vilken dålig tajming det är att mitt i brinnande pandemi streta emot förbättringar för personalen.
Men de stora skillnaderna mellan privat- och offentliganställda inom välfärden är egentligen inget nytt.
Det är tydligt att grundproblemet i svensk välfärd är hur långt utförsäljningen av det gemensamma fått gå.
I en rapport från 2018 visar Kommunal hur både arbetsvillkor och arbetsmiljö är sämre bland privata utförare. Likaså lönen. Exempelvis tjänade de anställda i kommunal äldreomsorg hela 2 300 kronor mer än inom den privata.
Enligt fackförbundet tyder mycket på att skillnaderna sedan dess bara ökat.
Men egentligen är detta inte så konstigt. Att snåla in på löner och villkor är ett direkt sätt för välfärdsföretagen att öka vinsterna till aktieägarna.
Det är en smart strategi helt enkelt.
Skev konkurrens inget problem
Att Almega inte satsar på personalen är tydligt. Däremot har de ofta påpekat att det ska råda konkurrensneutralitet mellan utförare inom välfärden.
Detta verkar dock inte vara så viktigt när konkurrensfördelarna ligger hos sina egna privata utförare. Att de inte – som de kommunala arbetsgivarna – behöver bekosta löneökningar till personal med utbildning blir ju en sådan marknadsskevhet som de annars säger sig rent principiellt vara emot.
Att vi hamnat här visar hur långt utförsäljningen av svensk välfärd fått gå.
För det viktigaste bör vara att patienter och brukare får en likvärdig och bra vård och omsorg – inte att företagens aktieutdelningar ska vara så höga som möjligt.
De välfärdsanställda måste värderas lika oavsett var de jobbar, att säkerställa detta vore en bra början.